med teoretisk undervisning, för att de anslagna 2:ne åren skulle kunna tillgodogöras, och ansåg derföre att en utsträckning i lärotid vore nödvåndig, på det mera pratisk undervisning skulle kunna erhållas. Talaren visste många lärjungar, som utgått från landtbruksskolorna vederbörligen utrustade med teoretisk bildning, men de egendomsegare, som erhållit dessa för skölande af sin jord, deras fält hade ock blifvit experimentalfalten. Tal. önskade derföre, att den praktiska undervisningen skulle tillökas, emedan praktiken härvidlag ändock är hufvudsaken. Prot. Arrhenius delar hr Lennartsons åsigter, men tror att våra landtbruksskolor redan äro så ställda, att den praktiska undervisningen der utgör hufvudsakan. Vid Ultunas läroverk användes tiden inom rättareafdelningen mest till praktisk undervisning. Om vintern återigen, då utgöromål ej finnas, lära lärjungarne att läsa och skrifva, samt bibringas de första enkla begreppen i landthushållningen. — En sådan lärobok, som hr Brattberg föreslår, tjenar till intet, ty läraren är den bästa läroboken. Förordnades det, att en dylik lärobok skulle antagas, skulle det gå med denna undervisning, som det gått med undervisningen i religionen, der, genom ett strikte hållande till katekesen, anden blifvit död. Hr Hedlund tror syftemålet med den nu under diskussion varande frågans insättande till öfverläggning varit, att erhålla en protest mot att den teoretiska undervisningen skulle gå för långt. Den teoretiska undervisningen borde höra till folkskolan. Men man bör dock ej af förkärlek för det praktiska förbise teorien. Anmärker mot pastor Wulff att hans förslag visserligen skall vara liberalt, men dock är oliberalt. Sådana förslager ha emellertid låtit höra sig gång efter annnan. — Skolor finnas för flera olika ändamål, men ej för olika klasser. I afseende på undervisningen för, som pastor Vulff sagt, bönder ha vi de lägre landtbruksskolorna. Orsaken, hvarföre bondsonen icke begagnar dem, torde vara att söka i en viss högfärd, ty han eger ju full frihet att inträda i ett dylikt undervisningsverk. Tal. känner många hemmansegare, som ilandtbruksskolorna bildats, om än icke precist till bönder, åtminstone till skicklige jordbrukare, Protesterar mot upprättandet af föreslagna bondskolor, men anser landtbruksskolorna vara för få till antalet, Ett fel vid dessa är det, att de intaga en falsk ställning, emedan de ej stå på egen grund och botten. Då en jordegare tagit till sig en dylik landtbruksskola, vill han ej gerna, det hans jord skall begagnas til oxperimentalfält, och kommer på detla sätt i konflikt med sitt eget intresse. , Riksdagsmannen C. A. Larsson från Ostergötland ville bemöta en ny lärogrens införande i folkskolan, önskade det mötet icke skulle uttala någon opinion om, att bilda bönder, ty landtbruksskolorna bilda landtbrukare så väl som bönder, och protesterade mot uttalandet af något omdöme i den riktnig pastor Wulff föreslagit. Hr E. Nonnen: Det är glädjande att höra en sådan gynsam tanke uttalas om landtbruksskolornas organisation. I Sverige saknas dock en rätt undervisning i sjelfva det praktiska arbetet, hvarom man i Skottlend laggt sig mycken vinn. — Det är vanligt att de hemmansöner, som utgå från landtbruksskolorna, först taga tjenst hos andra innan de tillträda sitt eget, för att derigenom förvärfva sig mera praktisk erfarenhet. Det är nödvändigt, att lärlingen undervisas i det praktiska arbetet. Det borde derföre i landtbruksskolorna finnas lika många dragare, som arbetare. Det har nämnts om skollärares obenägenhet att anlägga trädgårdar: i min församling har folkskolan sin trädgärd, hvilken. gifver läraren en ganska god inkomst, och ansåg att förhållandet borde bli likadant äfven annorstädes. Prof. Arrhentus anser det öfverflödigt att tvista om skolornas benämning. De besökas af alla klasser, högfärden afhåller ingen deritrån. Häradeh HHasselraoth andsåem att mnactar