man med mycken uppmärksamhet borde till varataga de spridda spillrorna af denna gamla svenska race. Brukspatron G. de Mare hade härutinnan föregått med ett godt exempel och börjat uppfödandet af en dylik, hvilket försök lofvade allt godt. Brukspatron de Marz bekräftade tillvaror af ett dylikt holländeri för den gamla sven. ska ölandsracen. Genom hr Kylbergs och djurläkaren Adens medverkan hade några djur inköpts för ett par år sedan, hvilkas mjölkproduktion, genom ökad utfodring, ganska betydligt uppdrifvits, så att korna lemna ända till 900 k:r om året. Alla qvigkalfva hade första året pålaggts för bildandet af er stam och tillfälle dervid till val. Hofstallm. Beijer ansåg det hafva varit sin skyldighet att först omnämna den öländska racen; men hade ej gjort detta af fruktan att synas partisk. Vitsordade dess förträfflighet, samt att efterfrågan af öländska djur på senare åren varit särdeles stark. Tal hade sjelf köpt djur af denna race, hvilka voro så utmagrade att de ej till en början kunnat äta det foder man gifvit dem. Godt hö tycktes för dem vara helt och hållet en ny bekantskap. Småningom hade de dock repat sig samt afkastat ända till 800 k:r mjolk pr ko, hvilket resultat, relativt till utfodringen, vore utmärkt godt. Hr Hj. Nathorst besvarade frågan med att båda vägarne fora till målet. Om inhemsk race förbättras med främmande, vore det ej derföre nödvändigt att oupphörligt understödja den med samma. Man hade dervid det mest slående exempel i den införskrifning, som den store patrioten Alströmer gjorde af främmande race, hvilken sedan genom korsning bildade den s. k. herregårdsracen, som utan vidare införskrifningar bibehållit sig ända till våra dagar. Ansåg dock inafvel inom samma familj i längden skadlig. Man kunde lättast observera detta på fåren. Derföre hölle också ständigt engelsmannen m:r Johns af sina 2,000 får fyra hjordar af ren oblandad race fullkomligt afsöndrade från de öfriga för att användas till betäckning. En alltför långt drifven slägtskapsparning har visat sig alstra sjukdomar. Att racedjur af hvilket slag som helst skulle vara förträffliga, hade man forut trott; nu hade man kommit till bättre åsigter. Vid kroasering med främmande racer borde man derföre i första hand tillse att den egenskap, som ens egen race saknade, funnes hos den, som man valde till förbättring. Hvad ölandsracen anginge, vore den tvifvelsutan god; men de vackra resultaterna af mjölkafkastningen voro dock helt naturliga; ty illa vårdade djur, hvilka fingo ett rikare underhåll, öfverträffade alltid härutinnan dem, som dervid varit vana. Hvad hr Kylberg anmärkt om kalfvens påläggning vore af stor vigt att observera. Kalfven bör ej påläggas vid den af egaren som bäst ansedda tiden, utan då sådan fallit af den bästa kon. Svaret på frågan ansåg tal. vara, att båda vägarne föra till målet, och man borde dervid följa en enkel grundsats, neml. att taga den bästa race man kunde få och ej hysa farhåga för någon. Då ingen talare vidare anmält sig, öfvergick man till den 24:de frågan. (Forts.) Allmän sammankomst (kl. !, 1—3 e. m.); ordförande f. d. statsrådet O. J. Fåhreus, v ordf. ryttmästare P. Möller. Ordföranden upply ste nu, att LandtbruksPR I I OP Pos .