Göteborg d. 7 Juli 1860. Teater. Våra båda teairar har under veckan vant i oafbruten verksamhet. Nya teatern har haft de största förtjensterna, ekonomiskt taladt. Salongen har varit nästan fullsatt hvarje afton. Tid och utrymme har hindrat oss från att deråt egna vederbörlig uppmärksamhet, men vilja vi duck i förbigående mot Kongl. Teaterns artisters repertoir anmärka, att den idkeligen innehållit blott utländska pjeser, hvilkas innehåll är främmande för det svenska folklifvet och vår nationalanda, der dess bättre sådana moraliska krymplingar, som den musikaliske artisten i En Boja ej ännu uppnått ståndpunkten af hjeltar, vare sig 1 allmänna omdömet eller på scenen. Mindre Teatern har ej haft förmånen af goda hus, om än åskådarne alltid varit belåtna med sina aftnar. Denna teaters program tör morgondagen är af det mest omväxlande slag. Thalia, Eutarpe och Terpsichore har nämligen slagit sig i hop om att göra affischen inbjudande. Vi hänvisa i ofrigt till annonsafdelningen. Hedersskänk. I går kl. 2 e. m. före början af Landtibruksmötets prisutdelning föregick på estraden framför mötets församlingslokal en högtidlig akt, i det dess Ordförande Statsrådet O. J. Fåhreus, enligt särskildt, efter allmänna sammanträdet i Thorsdags meddeladt uppdrag, till Sekreteraren vid Landtbruksakademien J. Th. Nathorst framlemnade en bland mötets deltagare subskriberad värderik minnesgåfva, bestående i en af L. Larsson C:o här i Göteborg arbetad silfverkanna af 120 lods vigt, med inneliggande 250 specier. Statsrådet yttrade, vänd till den församlade mängden, ungefär följande: Det är alltid med stor hugnad man ser män i en offentlig ställning troget fullgöra sina pligter och med framgång verka i utöfningen af sitt kall; men i än högre grad gäljer detta, om någon brutit sig fram på en förut obanad väg och på densamma framgått ill ett stort och herrligt mål. En sådan man se vi nu framför oss i Kongl. Sekreteraren Johan Theophil Nathorst. Altitrån sin ungdom var han ötvat ett yrke, landtbruket, som, då inga aktadt i vårt land, numera af alla högt ppskattas. Till denna lyckliga omkastning i len allmänna meningen har han mer än nåson annan bidragit. I kännen alla att Landtruks-Akademien, denna straxt efter det nya tatsskickets införande upprättade anstalt, for lågot öfver 20 år sedan var i ett slapphetsler snarare upplösnings-tillstånd. Man kunle om densamma tillämpa en stor skalds yttande om en lärd inrättning i ett grannrike: len var en ko, som aldrig mjölkade. Den led f en hjertsjukdom. En dylik anstalts hjerta