önska, allraminst på den rätta vägen. Det vore högst betänkligt, om den hittills följda extensiva utvecklingen ytterligare skulle fortgå. Mot det nyss framställda påståendet, att jordbruket icke gått framåt hos bönderna, måste talaren bestämdt reservera sig. Man behöfde blott känna förhållandet i Södermanland, Nerike ellerframföra!lt i Skåne, der till och med husmän och torpare odla foderväxter och således just äro inne på rätta vägen. Deremot kan frågas: huru födas kreaturen, äfven på mången mönsteregendom? Är det väl en saga att hela ladugården störtat af benskörhet, en sjukdom, som endast vållas af brist på tjenlig föda. Får väl ladugården året om hvad den behöotver? Nej! kreaturen äro stållda på svältkur! Stå väl ladugårdsprodukter i lågt pris? Får man ej för smör så mycket man någonsin kan begära? Den som väl sköter sin ladugård, klagar sannerligen icke öfver för liten inkomst deraf. Ofverallt fordras kapital så väl som insigt, och den som saknar någondera, misslyckas. Egendomar behötva ej, vara stora för att med fördel odlas. Det ser man i Skottland, men der finnas både kapitaler och jinsigter. Väljer man de bästa kreatur man kan få, sköter och föder dem väl, så behöfver intet fattas. Det har sagts att landtbrukaren räknar illa; ja! man räknar alls icke, om man ej inser att odlingen af foderväxter är hufvudsaken, samt att samma kapital, nedlagdt på en mindre areal, ger den bästa afkastning. (Bravo!) Major von Schantz biträdde i allo den föregående talarens åsigter. Att allmogen hos oss länge legat efter, har haft en väsendtlig grund i de stora byalagen och de tunga fjettrar dessa lade på jordbrukaren. Detta har blifvit afhjelpt genom skiftena. I talarens socken, i Nerike, hade en -bonde på , hemman icke mera än 7, tunnland, och detvar ej ovanligt att se fjerdedelen häraf utlagd till gräsvall. Den nuvarande ställningen var, jemförd med fordom, ytterst glädjande. Boskapsskötseln har stått efter; men man har börjat inse att det är på ladugården man har att söka sin bergning och sparar ej på säd till utfodring. Löjtnant Zindhe måste enligt sin erfarenhet intyga att öfvergången till ett rationelt jordbruk, fotadt på en väl skött ladugård, fordrar både kapital och tålamod i rikt mått; men att också ingen lärer hafva lust att återgå till det gamla. Det är lika vigtigt att få en marknad för öfriga ladugårdsprodukter som för slagtboskap. Stängselskyldigheten har verkat menligt; likaså att en mindre hemmansdel ger alltför liten afkastning. Inrättande af bymejerier torde kunna verka fördelaktigt. Sekreteraren J. Th. Nathorst har efter prof. Arrhenii anföranden föga att tillägga. Hvad som yttrats om verkningarne af bristande kapital kan ej godkännas. Vore fråga om en från vildmarken upptagen egendom, skulle det visserligen kosta mera att köpa boskap och bygga hus för densamma, än att endast köpa åkerbruksredskaper. Men ingen lärer i vårt land emottaga en egendom der icke bådadera redan finnas. Man synes föreställa sig att frågan är om att inköpa flera kreatur. I stället beror det oftast på att minska ladugården; för att föda de återstående. Af 20 kor kunna ofta 10 säljas; man får sålunda in pengar, i stället för att ge ut dem. Jordbrukare finnas som tro sig föda sina kreatur väl, men alls icke göra det. I saknad af utrymme nödgas vi här afbryva vår redogörelse för diskussionen om 22:dra frågan, till hvilken vi skola återkomma i morgon, då vi tillika skola redogöra för hvad i öfrigt på dagen förekom. Förevisningen af arbetande machiner på tyghusets gård, var särdeles talrikt besökt och i hög grad intressant. Den erfordrar också en fullständigare redogörelse. CERRO NN ANSE NESSER KS TEATER