oss tagit, då man egentligen endast atsett att producera så mycket spanmål som möjligt, utan att besinna det behof, som modren jorden har af att få sina krafter återställda genom gödning. En bättre boskapsskötsel är härtill nödig. Man har gjort ständiga inkräktningar på äng och betesmark, utan att ersätta dem genom utfordring med spanmål. Man har sålt spanmålen och kommit derhän att man snart sagdt ansett ladugården för ett nödvändigt ondt. Jordbruket har hos oss gått framåt mera på bredden än på djupet; boskapsskötseln har stått stilla eller rättare gått tillbaka. Man har svält kreaturen, genom oriktig behandling gjort ladugårdens produkter mindre afsättliga och saknat formåga att göra riktiga beräkningar. Frågan om sättet för bristernas afhjelpande besvarades sålunda: Sprid den insigten hos jordbrukaren att lika afseende bör fästas på ladugården som å åkern, på foderväxten som på spanmål. Åkerbruk och boskapsskötsel böra gå hand i hand. Ladugården måste, om allt går riktigt till, ge lika stor afkastning som åkern. I närheten af städerna finnas undantag, der jordbruk kan drifvas utan ladugård, men för svenska jordbrukare i allmänhet kan ej vara tal om att deras näring står på någon fast grund utan att vederbörlig vigtlägges på odling af foderväxter. Vårt åkerbruk har gått framåt i en sned riktning; men en vändpunkt har redan inträffat och många exempel finnas på egendomar, somlemna litet eller intet öfrigt att önska. Det gamla ordspråket: Angen är åkerns moder bör nu heta: odlingen af foderväxter är åkerns moder. Fodret ger smör, ost, kött, ull, talg, hudar, allt varor som aldrig sakna afsättning på verldsmarknaden. Att Sverige exporterar spanmål, men importerar ladugårdsprodukter i stora qvantiteter, är ett exceptionelt förhållande, som ger ett ytterligare stöd för rikvigheten af de här framställda åsigterna. Hr E. Nonnen gillade i allo hvad den föregående talaren anfört. Det hade blitvit sagdt att många jordbrukare i Skottland liknade gumman i fabeln, hvilken af vinningslystnad slagtade hönan, som hvarje dag värpte ett gyllene ägg; men denna liknelse passar tyvärr på svenska jordbruket i sin helhet, ander det nuvarande utsugningssystemet. Amerika utsuges genem ständiga skördar utan gödning; men sådant har skett i alla länder. Jordens naturliga kraft måste uttömmas iz nan behofvet af ett mera rationelt jordbruk kan göra sig gällande. England, Frankrike c. hafva genomgått detta stadium; för oss återstår ännu mycket att göra. Brukspatron Lennartsson ansåg de föregående talarne hafva förbisett en vigtig omständighet. Man drifver alltid den näring som bäst lönar sig. Ladugården fordrar 3 till 4 gånger så stort rörelsekapital som det egentliga åkerbruket, hvilket på köpet medgifver det nedlagda rörelsekapitalets omsättning på ett enda år. Felet är brist på rörelsekapital. Man har i hans ort haft förlagsmän, från hvilkas sida man ej väntat någon uppsägning af lånen; men krisen har gifvit tillfälle att se huru sakerna i sjelfva verket stodo. Man har haft lätt afsättning på spanmål, trög på ladugårdsprodukter, och varit rent tvungen att sälja säd för att skaffa penningar. Talaren lofvade att återkomma till detta ämne vid diskussionen af 6:te frågan om hypoteksföreningarnes inflytande; dessa voro de enda rätta förlagsmännen. Hr Hedlund säger sig vara förekommen af hr Lennartsson och anser felet egentligen ligga i bristande förmåga hos jordbrukaren. Han ifrågasätter riktigheten af den här framställda och från flera håll bekräftade satsen att boskapsskötseln gått så litet framåt ijemförelse med jordbruket. Man har i fråga om det senare sett på de stora mönsteregendomarne, då man synts fästa sig vid böndernas -ladugårdar. Talaren begagnar tilltället att fästa uppmärksamheten på ett af hr H. Ross gjordt erbjudande att åtaga sig försiljning af slagtboskap här i Göteborg; och upplyser att en anteckningslista blifvit framlagd. Prof. Arrhenius. Brist på rörelsekapital har visserligen verkat särdeles menligt; men den sidan af saken har tillräckligt tydligt blifvit hågkommen, då det talats om den sneda riktning, hvari jordbruket hos oss framskridit, hvartill grunden måste sökas i saknad af tillräckligt kapital hos jordegarne, i förening med bristande insigter. Vårt jordhruk nradncerar : mera än vi hahöfvaladn