urvaxter. vart Ian uLUVTUR al I LUllvaäaKdARH dtllle, i trots af ökad insigt och skicklighet. Enkilda lysande undantag finnas; men det vaniga är, att man plundrar jorden gonom hafredling, svälter kreaturen och förlorar gödseln. 3ränvinsbränningen borde vara skiljd från ordbruket. Skatterna, som ligga på detsamna, äro tryckande — icke skatten till staen och kommunen, men den, som går till iwtländningen för öfverflödsvaror och såsom änta på lånade penningar. Talaren ansåg len nuvarande ställningen högst betänkligs ch åberopade Frankrikes och Englands exemvel såsom stöd för påståendet om förderfligveten af det nuvarande systemet. Han visste ut hans åsigter skulle förkättras, men kände let vara sin pligt att här oförskräckt uttala sin mening. Vid flera tillfällen helsades denne talare med lifliga bravorop, blandade med hyssningar. Herr Hjalmar Nathorst ogillade handelsfriheten i den mening som den här uppfat.ats, hvilken icke är den Engelska, der ladugårdsprodukter icke äro tullfria. Staten liksom en enskild jordegendom ruineras genom ett åkerbruk, der man säljer allt det, som skulle gifva gödning till bibehållande af jordens truktbarhet. Om det för svenska jordbrukare är en skam att behöfva en billig tull på ladugårdsprodukter, så är det godt att dela denna skam med England och Frankrike. Frihandelskämpen Gladstone citerades med afseende på den filantropiska villfarelsen, att all vigt låge på förminskande af nödvändiga lefnadskostnader. Arbetarens ställning är bäst när höga priser råda. I ett bördigtland mår ban alltid godt, i ett utsuget illa. Hr generaltulldirektören Fåhreus visade . derefter att den utländska konkurrensen ejl varit för Sverige besvärlig under den oinskränkta utförseltiden, utan att importen af de olika sädesslagen samt mjöl märkbart minskat sig under senaste åren på samma gång som spanmålspriserna ökat sig. Så angåfvos medelpriserna år 1850: för hvete 171, råg 124, korn 9 rdr och hafre 6t rdr pr t:a; år 18591 till: hvete 19 rdr, råg 1223, korn 12 och hafre 8 rdr pr t:a. Hvad ladugårdsprodukterna angick, påpekade han att t. ex. af artikeln smör redan ej obetydligt utföres till Norge, och vid ett besök i Skåne i dessa dagar ha: de han funnit att samma artikel derifrån utfördes till sjelfva Danmark. Det lif och den säkerhet, som nu råder i spanmålshandeln tillskreftal. förra riksdagens beslut ispanmålslagarne. Påminde äfven om att Carey ej var en autoritet att blindt lita på. Tal:s ofvertygelse vore, att rättigheten till tullfri införsel at landtmannaprodukter ingalunda verkat menligt för svenska jordbruket, och att det ingalunda vore förmånligt att bereda en reaktion; våra jordbrukare kunna frimodigt framgå på den bana, de beträdt. -Det vackra och här högst ofullständigt återgifna anförandet afbröts ofta af lifliga bravorop. Kapten Berg, både fabrikant och jordbrukare, var icke älskare af hoga skyddstullar, men hyllar en moderat fri handelslagstiftning. Replikerade hr Odelberg vid dennes påstående att den stora importen skulle bevisa näringarnes och industriens tillbakagående. Ville särskildt påpeka artikeln bomullsgarn, hvars ökade import ej är ett bevis på återgång iindustrien, utan blott på att det allmänna välståndet är större, att mera lättnad yppat sig för det arbetande folket att sörja för sig; samt upplyste att af det införda garnet hade rätt betydligt reexporterats till Finland. Åkerbrukets och näringarnes förfall må man ej tillskrifva den fria handelslagstifningen; de exempel på förfallet i Spanien och Grekland, som en talare framdragit, borde skrifvas på de utrotade skogarnes räkning. Ansåg landets ladugårdsskötsel hafva behof af uppmuntran, hvilket tal. trodde bäst kunde ske genom en billig skyddstull. Hr Dyrsen förklarade sig vara en praktisk man och ville som sådan uttrycka sig. Frågade han sig således: vill Du hellre stå på en konstgjord grund (tullagstiftning) eller på den vår Herre sjelf skapat (handelsfrihet), så svarar jag: på den sistnämnda. (Bravorop). Handeln är hjulen för industrien och jordbrukets vagn. Hvart kommer man om man hejdar hjulen eller istället sätter släpar eller drögar? — Vi må bra nu jemförelsevis mot hvad vi gjort, och alltså är det nuvarande systemet godt. Statsrådet Bonsdorff upplyste att Finland erhöll tullfrihet vid sin förening med RyssRe I Alt fnramat utan att han