Den Drunknade.) Ur en polistjenstemans anteckningar. Brice beskref så noga Georges person och egendomliga drägt, att flickan utropade, åh, ni måtte mena mr Hamilton, artisten, som bor midt emot, och hon pekade på huset der gentleman George gått in. Men han kan omöjligen behöfva en betjent, tillade hon. — Hamilton! Hamilton! Det der låter temligen likt det namn jag funderar på. Hamilton! En artist säger ni? — Ja, målare, och för icke så långt tillbaka, fattig som Job. Han är elegant klädd nu för tiden, och så är äfven en af hans vänner, hvilken jag väl kan erinra mig så luggsliten och landstrykaraktig som trots någon dagdrifvare häremellan och S:t Pauls. — En af dem, eller begge, ha kanhända fått ärfva? — Åtminstone har ingen af dem anlagt sorg efter den döde. När man talar om djefvulen .-. tillade flickan, se der går han! — Hvem? — djefvulen? — Icke precist, men åtminstone ett af hans ) Forts. fr. n:o 143—146.)