Frihetskriget på Sicilien. Times korrespondent i Palermo fortsätter sin af oss meddelade skildring sålunda: Palermo d. 5 Juni, om morgonen. Ställningen härstädes har under det sistförflutna dygnet uadergått föga eller ingen förändring, och det är icke heller möjligt, att något vigtigt eller afgörande skulle kunna inträffa före general Letizias återkomst. Hvad betyder allt detta? Förestår åter en strid? Se der de tvenne frågor, som upptaga palermitanarnes lediga tid, och den är ganska dryg, ty om man undantager dem, som äro sysselsatta med anskaffandet af krigsförråder, och dem, som äro i beklädnadsoch provisionsdepartementernas tjenst, så befattar ingen sig med att göra något. Af Palermos 200,000 innevånare, tyckas de 199,000 lefva på hurrarop, prat och makrill. Resultatet häraf är en massa af osanningar, gissningar och orimligheter, som, om detta fortfar, slutligen måste förvrida hufvudet på en och hvar. Palazzo Pretorio, :der komiten har sina sammankomster och Garibaldi med stab sitt residens, är naturligtvis sjelfva medelpunkten. Det är den kupa, der de bin, som svärmat öfver hela staden, samlas för att afbörda sig frukten af morgonens sqvallerarbete. Piazzan och den stora marmorfontänens platform i centern deraf, äro stundom alldeles svarta af menniskor, som strömmat dit. Skiltvakterna vid palatsets dörr ha den besvärligaste sysslan i hela staden, och säkerligen skulle de flesta af dem hellre vilja angripa ett halft dussin gånger med bajonetten, än stå en timma och spärra vägen för en enträgen, pratsam och ifrig folkhop. Redar första dagen utfärdades en order, att blott de skulle insläppas, som hade något ärevde. Mer när nu en och hvar kom i något vigtigt ärende