serna till truppernas mottagande ha tagiten hel olika karakter. Huruvida allt detta skall fort vara, när bomberna börja flyga omkring, skal framtiden utvisa. Garibaldi har för afsigt att utfärda en pro test till alla de utländska skeppsbefälhafvaren och bedja dem begagna sitt inflytande till att fö rebygga en åtgärd, som endast drabbar den för svarslösa delen af befolkningen. När det till kännagafs att bombardementet skulle börja, i hän delse af en folkresning, begaf amiral Mundy sig till Lanza och frågade, huruvida han tänkte utfö. ra dessa instruktioner. Då Lanza jakade, inlem nade han sin protest, hvilken han skriftligen för med sig. När han aflägsnade sig, kom franske befälhafvaren på samma sätt med en protest och straxt derefter den amerikanske. Man lyssnade ej till dem, såsom ni vet. Den 3 Juni, på morgonen. I går afton kl. 9 ankom general Letizia från Neapel. De instruktioner, han fört med sig, äro, att man skall slåss till sista man, och för detta ändamål taga upp garnisonen från Trapani och de trupper som anlända från Girgenti, anordna allt på det bästa, samt under tiden börja underhandla med Garibaldi, tills dessa förberedelser kunna anses vara gjorda. En stor mängd Orsinikulor och kongrewska raketer ha öfverförts från Neapel med befallning om att icke spara, utan bränna och förstöra hvartenda hus. Tidigt i dag morse anlände general Letizia till Garibaldi och begärde en förlängning af stilleståndet på obestämd tid. De båda generalerna förhandlade alldeles ensamma och ingen vet hvilka löften som gjorts Garibaldi och hvad skäl som anförts, för att rättfärdiga stilleståndet. Men säkert är, att de tillfredsställde general Garibaldi. Det är äfven säkert, att order tillsändts trupperna i Trapani, att bereda sig på att utrymma staden och taga med sig så många kanoner som möjligt samt förstöra resten. Den 4 Juni. I går afreste neapolitanske generalen Letizia åter till Neapel, omedelbart efter sitt samtal med general Garibaldi. Han väntades genast tillbaka. Han begärde, det Garibaldi vid sitt hedersord ej skulle för någon omtala hvad för ett meddelande han bragt med sig från Neapel, så att ingen vet något med bestämdhet; men af hans gående och kommande till och ifrån Neapel kan man sluta till att Letizia medförde förslager till underhandlingar och återvände med Garibaldis svar. Alldenstund samtidigt berättas, att Neapel begärt de främmande makternas intervention, måste det helt säkert vara neapolitanska regeringens afsigt, att få saken på något sätt ordnad. Jag har haft så mycket annat att skrifva om, att jag ej haft tid säga någonting om den provisoriska styrelseorganisation, som blifvit införd. Den största olyckan såväl i denna som hvarje annan siciliansk rörelse var bristen på enighet i handling. Såsnart Garibaldi landstigit och inträngt ett stycke i landet, bådo alla de inflytelserikaste medlemmarne af aristokratien och de fria kommunerna honom öfvertaga diktaturen, i Viktor Emanuels, konungens af Italien namn, samt öfverbefälet öfver den nationela styrkan. Första frågan var likväl att organisera militären. — Hittills utgjordes den endast af frivilliga, hvilka samlade sig omkring en eller annan inflytelserik man i deras stad eller distrikt, alla oberoende af hvarandra, och med rättighet att stanna qvar eller gå hem, när de behagade. Ett dekret, dateradt Salemi d. 19 Maj, upprättar en milis, till hvilken höra alla män från 17 till 50 års ålder; de från 17 till 30 för aktiv tjenstgöring i fält öfver hela landet, de från 30 till 40 i sina provinser och de från 40 till 50 år i sina kommuner. Officerarne för den aktiva armåen utnämnas af öfverbefälhafvaren på förslag af bataljonsöfverstarne; officerarne vid andra och tredje klasserna, ——— — -— — —-— —— VV mm AR kh Ho FJ —: