Times — det hon verkligen och i alla afseenden var mr Mornys lagliga hustru, ifall han under deras resa i Skottland blott en enda gång presenterat henne som en sådan för personer hvilka kunde bevittna detta. — Mon Dieu! utropade hon; han gjorde det en, två, tre, tjugo gånger, och i synnerhet i Glasgow, under — En hård knackning på porten af M. Morny, som nu återvände, hejdade henne, och mrs Parkins skyndade så fort som möjligt sin väg. En häftig och högljudd träta emellan det lyckliga paret följde omedelbarligen på M. Mornys återkomst. Den blef likväl småningom tystare, tills deras röster icke vidare kunde höras af mrs Parker. Då Morny intagit sin middag begaf han sig åter ut och såg, efter hvad mrs Parkins tyckte, gladare ut än vanligt. Han var knappast försvunnen förrän ringklockan i första våningen hördes ljuda. Mrs Parkins gick sjelf upp till damen och fann henne ännu sitta vid deserten. — Min goda mrs Parkins, sade hon, jag ville blott säga er att Morny, hvilken jag, oaktadt alla hans oförrätter emot mig, ännu betraktar med ömhet, tydligt bevisat mig, att vi aldrig gällt för man och hustru, medan vi reste i Skottland. Han, den listige, kände redan då till den besynnerliga lagen. Jag kan derföre icke bli