Göteborg d. 15 Juni 1860. Högre Elementar-Läroverket. Den nu tilländalupna vårterminen af sistförflutna läseår afslutades sistl. Tisdags afton kl. närmare nio med ett såsom vanligt af kristligt nit genomträngdt tal af Stiftets Eforus Biskopen D:r G. D. Björck, som hemförlofvade ungdomen till d. 30 nästk. Augusti, då höstterminen och det nya läsåret tager sin början. Under den föregående åsexamen, som Fredagen samt Lördag förmiddag hölls med Läroverkets Gymnasial-Afdelning och Måndags förmiddag med de fem lägsta klasserna, har ett, tyvärr allt för litet begagnadt tillfälle erbjudits denna stads innevånare att taga närmare kännedom om Stiftets enda Hogre Elementar-Läroverk, hvars vigt för vårt samhälle icke derigenom förminskas att förmögnare föräldrar i allmänhet föredraga privata undervisningsanstalter. Det blir dock till slut det offentliga läroverket, som företrädesvis utbildar statens och kommunens lönade embetsmän, och kommande tider skola dyrt få pligta, om våra dagars offentliga läroverk skulle så illa motsvara sin bestämmelse, som man skulle kunna vänta af den likgiltighet, hvarmed de af den stora allmänheten behandlas. Hvad Göteborgs Högre ElementarLäroverk särskildt angår, visa detta års examina, så väl som föregående års, att det väl består en jemförelse med de bäst ackrediterade enskilda skolor och icke står tillbaka för de Högre Elementar-Läroverken i öfriga stift. — Ett märkligt undantag från den allmänna regeln visade sig Lördag middag kl. 12, då examen i sång och musik skulle förekomma. Gymasiihusets festsal var fullproppad med åhörare, och säkerligen väcktes hos många, både inom salen och utom, en hastig tanke på angelägenheten af en rymligare lokal för läroverket. De förväntningar, som hitlockat så många för tillfället annars främmande gäster, blefvo icke svikna, utan fast mera öfverträffade. Musik och sång, solonummer och chörer vittnade på ett lika hedrande sätt om den ovanliga framgång, hvarmed läraren, Direktör Israäöl Sandström, sedan åratal här verkat med lika sällspordt nit som ovanlig skicklighet. Då musiken för några år sedan hufvudsakligen exequerades af legda musikanter, såg man nu instrumenterna uteslutande skötas af läroverkets alumner. Halens väggar voro prydda med teckningar af i ritkonsten mer och mindre försigkomna lärjungar, hvilkas framsteg, i förhållande till den klent tillmätta tiden, gjorde den nya ritläraren, herr A. Hallin, all heder. — Minsta uppmärksamheten egnades åt det ämne, som, ifall afseende fästades på tidens kraf, onekligen förtjenade den mesta. Gymnastiken har väl knappast någonstädes i vårt fädernesland varit så föraktad, som i rikets andra stad, der man ännu i denna dag saknar all tillstymmelse till någon ordentlig gymnastiksal. En sådan lärer väl nu icke så särdeles länge låta vänta på sig, sedan det enTas Hlaf mn tur att hålla fänoct ARh JIJänmnan