past ge sig nog tid, att låta sina kanoner och mörsare kallna. Alla som denna morgon anlände med Garibaldi äro totalt uttröttade, isynnerhet som de ej fått sofva sista natten och sedan dess haft fullt upp med arbete. Generalen sjelf hvilar på platformen, som omger den stora fontänen på Piazza del Pretorio, der komiten sitter en permanence. Denna komite, densamma som från början ledt hela rörelsen, har konstituerat sig som en provisorisk regering, under Garibaldis diktatur. Den har tillsatt åtskilliga specialkomiteer för de olika grenarne af sina operationer och drager omsorg om de många behofver, som i hvarje ögonblick göra sig gällande. Tillfölje at det förtryck, hvarunder folket suckat, ha dock få förberedelser kunnat göras, utan allt har förskaffats nu under ögonblickets tryckning — så mycket vapen som möjligt, ammunition, förråder for trupperna, sjukvårdsanordningar, derjemte det svåra arbetet, att tillfredsställa hvar och en som behöfver eller ätror sig behöfva någonting och att lyssna till hvar och en:som har eller tror, sig ha något att säga. Komiten gör så godt den kan, men, jag måste medgitva det, understödes ej så energiskt af Palermitanarne som man skulle ha väntat af deras entusiasm. Det finnes hos dessa någonting af österlänningarnes laisez aller. Vid vårt första inträde i staden arbetade man ifrigt på barrikaderna, men då ockupationens utvidgning ständigt fordrar nya barrikader, så är det svårt, att hålla dem qvar vid arbetet; många hurra, men föredraga att lopa kring gatorna, heldre än att egna sig åt arbetet. Tillochmed klockringningen, det mest demoraliserande ljudet för en armå i en folkrik stad, kan endast ryckvis underhållas. Det är ett nytt bevis på sydlänningens vanliga lojhet. Staden är illuminerad och företer under uppehållen i bombardementet en liflig anblick; men alla bodar äro ännu stängda. Illluminationen, med de från balkongerna nedhängande antikt formade lamporna, är af en storartad effekt och förhöjes än mera af de genom rymden flygande bomberna. (Forts.)