skrifter. En giftomans förbud mot hans pupills önskan, at tförenas med den hon älskar, kan krossa hennes hjerta, men dock ej förbjuda detta att lika varmt och hängifvet som förut klappa för den som förstått vinna det. Det tjenar här till intet, att ånyo påpeka, huru många djupa strider och lidanden, som kunna framkallas inom familjen af detta olycksaliga tvång på en qvinnas böjelse, att vägras bli förenad med den hon älskar och hvars lif hon med sin innerliga kärlek och hängifvenhet skulle kunna i ordets fulla mening förljufva. Åktenskapet måste, för att motsvara sitt rätta ändamål, vara bygdt på sann kärlek; men då nu qvinnan förnekas följa sin böjelse, måste hennes äktenskap också ofta blifva en af dessa ytligt knutna förbindelser, som mer än något annat inverka förlamande på en nyare generations sedliga och menniskoenliga framåtgående. Den med motvilja i äktenskapet inträdda bruden, blir nio gånger bland tio äfven en af dessa societetsfruar, för hvilka hushållet är en börda och moderskallet någonting odrägligt, hvilket de helst öfver lemna åt andra främmande personer att handhafva. Kan man väl begära dessutom, att er moder, som ser sitt eget lif förspildt, skal rätt förstå hvad vigt det ligger uti att hen nes barn erhålla en sann, inre bildning? — Emellertid, såsom sagdt, må det tillhöra mö drarne, hvar i sin stad, att, sedan vissa stats. män nu förnekat qvinnan en rättighet, som är henne nödvändig för hennes lyckligare framtid, med allvar tänka på sina barns, nam: neligen sina döttrars uppfostran efter en norm som är bättre än den hittills följda. Det be ror på qvinnan sjelf, att med sanningens ljus slå de skumögade i ansigtet och tvinga dem att erkänna sitt begångna misstag; hennes se ger skall då bli så mycket större, ty hon ha! vunnit den sjelf, med kraften af sin vilja och rättvisan till sin egid. När hon så står de! segrande i medvetandet om sin egen styrka skola både den nu sökta vch flere andra för måner ej lägre kunna förvägras henne.