rationer. Men att bombardera en folkrik stad — att mörda qvinnor och barn och förstöra en skildas egendom, endast derföre att förstäder na äro skådeplatsen för en strid och stället ä nära att falla i fiendens händer, är bevis på ytterlig feghet och grymhet. Hvad skola v då säga derom, att en monark bombardera: en af sina egna hufvudstäder och slagtar si nå egna undersåter? En sådan handling skul le också blott kunna utföras af en familj, som är iså fullkomlig brist på all känsla at rätt visa och allmän rätt, som de spanska eller neapolitanska Bourbonerua. Om också staden bletve förstörd, skulle de kongl. truppernas position likväl derigenom ej förbättras. Palermo är icke Moskwa, ej heller äro insurgenterna för sin existens beroende at stödet från en stad. Om denna försvunne från jordens yta, skulle Garibaldi fatta posto i närheten och rikta sina anfall mot fästningen, dit de kongl. trupperna ha dragit sig tillbaka. Bombardementet måste anses såsom en handling blott af hämd och skall såsom sådan adraga sig alla europeiska makters häftiga ogillande. Vi tro fullt och fast, att intet ministerielt taskspeleri i Neapel skall förbättra den nu herrskande monarkens ställning. Resignation af en gren politicr och insättandet af en annan är ett för gammalt schackdrag, att kunna hafva någon inverkan på menniskor, hvilka lidit så länge som Sicilianarne. En sådan monarks, som konung Frans, omvändelse till liberalism i dagens ellofte timma skall såkerligen hvarken imponera på hans undersåter eller de utländska staterna. Det är troligt, att konungen, som ända hittills bedragit sig sjelf eller blifvit af andra bedragen, nu inser, att Sicilien är förloradt, om han ej kommer öfverens med detsamma i godo eller låtsar ingå på sina undersåtares önskningar. Att atskeda sin minister, att för en tid sätta stång och bridon på de uslingar, som leda hans politik, och att utfärda försonande proklamationer på ön, är just hvad den aldrig svikande skicligheten i thy fall hos Bourbonerna skulle kunna ingifva. Men ångern kommer för sent. Fastän vi ej tillråda någon beväpnad intervention till förmån för Garibaldi, hoppas vi likväl, att på intet håll skola göras försök att rädda den hatade konungen från följderna af hans eget tyranni. Vi tro bestämdt, att hans undersåter ej skola lyssna till några ångerfulla utgjutelser, och att, om konungen och folket lemnas åt sig sjelfva, sakerna snart skola erhålla sin lösning. Turin 4 Maj. Den förut nämnda kapitulationen af de kongl. trupperna i Palermo bekräftas, att icke ha blifvit undertecknad af konungen af Neapel. Den var ej heller så gynnande för de kongl. trupperna som man trodde, emedan de deri förbjödos gå till Messina. Garibaldi hade först uppställt långt strängare fordringar; han begärde att garnisonen skulle nedlägga vapen och att de kongl. auktoritena skulle återbetala en summa at 5 millioner till Palermo. Först då de engelska och franska konsulerna — såsom det säges, på neapolitanska regeringens begäran — lade sig emellan, blef han mera eftergifvande. — Angaren Utile, som afskickats till Sicilien med frivilliga, vapen och ammunition, har lyckligt lossat allt i Marsala. — På ön Sicilien stodo i slutet af förra månaden, utom trenne kavalleriregementen och 52 fältkanoner, 32,000 man infanteri — deribland kronans kärntrupp, främlingsbataljonen. — Neapolitanske utrikesministern Carafa har i atseende på engelske gesandten Elliots besvär atgifvit den förklaring, att neapolitanska regeringen ej haft för afsigt anklaga engelska marinen för dess förhållande vid Marsala, utan endast att rättfärdiga neapolitanarnes förfarande. Florens 30 Maj. Municipalrådet i Florens har beslutat, att använda för Garibaldifonderna inlupna penningarne till utrustande af mobila nationalgarder i händelse af ett allmänt krig. Malta 1 Juni. Såsom bekant är, står Malta i telegrafisk förbindelse med Sicilien. Tr MaltanmnnpdA eg —mm