Från Utlandet. Det är en förvånansvärd anblick Europa i detta ögonblick företer. Alla passioner äro satta i rörelse och verlden har måhända aldrig varit vittne till det skådespel, för hvilket framtiden snart skall draga tillbaka sin ridå och hvars prolog nu som bäst håller på att utföras, innehållande i sig elementerna till alla de händelser, hvilka sedan skola i dramat erhålla sin utveckling och lösning. Vi vilja med en liten pekpinne låta läsaren göra en ronde som aldra hastigast kring Europa. I Konstantinopel ha vi hört omtalas en af dessa mystiska intrigväfnader, å hvilka de österländska despoternas seralJer varit så rika, men hvilkas genljud dock oftast dött bort inom de tjocka murar, der den oinskränkte herrskaren i sinnlighetens sköte framhärdat sina dagar, tills han ändtligen blifvit mogen för en palatsrevolution och dukat under för giftet, dolken eller snöret. Så når oss ryktet om att sultanen är mycket farligt sjuk, på samma gång man omtalar upptäckten af en sammansvärjning till förmån för hans broder, som derföre ock skall strängare bevakas. Till motsats häremot föra vi pinnen längre bort och stanna vid det hjeltemodiga italienska folket, som i detta ögonblick med frihetskärlekens entusiasm, ledt af en man, hvars blotta namn är en ljungeld, som ilar flammande fram, der despotismens mörker hvilar öfver land och folk. Turkiet och Italien här: ett gengångareförsök at fordna tiders slägtrevolutioner, der den oinskränkte herrskaren kastas bort för hundarne eller i Bosporens lugna vatten, utan att knappast en ryckning förmärkes inom statsmachinen, der folket med den nygrydda morgonen jublar slafviskt den nye herrskaren till mötes lika högljudt, som det föregående afton helsat den döde; å andra sidan ett folk, hvilket, ej längre kunnande uthärda förtrycket, skakar detta af sig och ofrivilligt sliter nästan hela verldens opinion med sig, dess välönskningar och bistånd. I England, ett folk, hvilket väpnat sig till tänderna, oroadt af farhågan, att den franska örnen en dag kan spänna ut sin vinge och flyga öfver kanalen. Och denne örn, som från sin inbillade rymd ser hela Europa såsom en enda verldsmonarki i fogelperspektiv under sig och tror sig sjelf majestätiskt sväfva deroöfver. I Rom en mer än tusenårig institution på fallrepet. Och dock har denna varit den mäktigaste under århundradens lopp. Så länge ännu despotismen styrde folken var dess makt orubbad; men sedan fri konstitution blifvit dagens lösen, måste den falla, bortsköljd af denna tidens ström, för hvilken allt, som ej är i sig sannt, skönt och godt, måste gifva vika. En skriftställare å la Voltaire, About, har med satirens gissel redan skickat påfven till Jerusalem — det skall bli intressant att se, hvart han, , Kristi ståthållare på jJorden, skall fly undan, för att ej alldeles krossas under spillrorna af sin egen tron. I Ryssland en sakta pågående inre revolution, hvilkens resultat ännu ej kan förutses — — men under allt detta är det som luften vore full med en qväfvande åska. Hvar och en söker att i tid rädda sig för det utbrytande ovädret under åskledaren. Ovädret är inkräktningslystenheten, molnen de politiska förvecklingarne, mörkret diplomatiens slingerbultar och åskledare — en allmän folkbeväpning. Palermo 30 Maj. Garibaldi, hvilken vetat att på kort tid skaffa sig ett betydligt artilleri, har upprättat ett breschbatteri, hvilket började sin eld d. 28:de. Dagen derpå tänkte han storma citadellet och sjelf taga befälet öfver första stormkolonnen. — I går voro fästena på sjösidan ännu i neapolitanska truppernas våld. Turin 30 Maj. Garibaldi har trängt allt annat så i bakgrunden, att den offantliga ma