förbundet med Frankrike skall betryggas g nom detta fördrag. Det är Frankrike sjel som tvingar kejsaren att yrka derpå. Pr sterskapet, legitimisterna och orleanisterna Frankrike äro alla emot oss, äfven dess til sofer, historieskritvare och ultrademokratei endast de moderata republikanarae äro gynsan stämda mot oss; det är de som subskribera skrifvit och blödt för Italien. Men sympat erna från några få skulle ha varit fruktlös om ej den ofverlägsna själ hos honom, s0j styr Frankrikes öden, upprattat, att detta lanc imtresse ligger i ltalien. Men äfven han skul icke kunna understodja oss eller, såsom sis lidet är, sända oss 150,000v man, om han i ke jemväl tillfredsställde den allmänna opin onen; ty äfven Napoleon III:s makt har sin gränser. Mina herrar, jag säger öppet: ja ar stolt öfver att ha förmatt konungen unde teckna detta fördrag. För att befria Venedi från sima kedjor, skola vi ej behötva afträd en tumsbredd jord; skulle någon föreslå de skulle vi vägra. Ingån på tördraget, min herrar, och historien skall proklamera denn I handling såsom en, dikterad af ädelhet oc politisk klokhet ... Ministern segrade, såsom vi veta. Senare Post. Paris 1 Juni. Moniteuren har åter utta lat sig lugnande inför det misstänksamm: Europa, som ej kan tacta det öppna och lag enliga handlingssätt, Frankrike lakttagit i at seende på Savoyens och Nizzas anslutning och icke vill tro, att kejsar Napoleons end: önskan går ut på att få lefva i ired med sin: grannar och använda all sin omsorg på ut vecklandet at Frankrikes hjelpkällor. Moni teuren måste beklaga, att ej allenast fiendtlig illvillja utan äfven oklok vänskap framkallade insinuationer om, att franska regeringen kunde ha för afsigt att framdraga förvecklingar, för att derigenom finna tillfälle till en större utvidgning 1 Europa, då det likväl är just en motsatt tanke, som besjälar franska regeringen. Närmaste anledningen till dessa officiela försäkringar tyckes vara tvitlet om, huru Frankrike uppfattar de förändringar i de italienska förhällandena som den segrande revolutionen på Bicilien måste framkalla och de dertill fogade rykten om Genuas och Liguriens eller on Sardiniens afträdande till Frankrike. Förmodligen afser Moniteurartikeln ätven andra symptomer, som förutsätta en dylik, ogrundad fruktan för franska anslutningsplaner. Sålunda berättas från Spanien, att regeringen tänkte föröka besättningen på Baleariska öarne med 20,000 man, emedan franska annexationsideer utbredt sig på dessa oar. I Belgien och Schweiz, isynnerhet i Genf, ha dessa idger äfven framkallat bekymmer, hvartill äfvenledes kommer den rörelse. som fruktan för franskt öfverfall framkallat i Tyskland, och de omisskänliga hänsyttningarne härpå i den preussiska prinsregentens offentliga tal. — Pavrie yttrar om Sicilien: Städerna Messina, Catania, Syracusa och Girgenti äro ännu alltjemt lugna, men de upproriska vänta, att desamma skola efter den provisoriska regeringens konstituerande i Palermo genast ansluta sig till de upproriske. Så skall äfven inträfta, utom i Messina, som är för starkt betästadt och har för stor besättning, att upproret skulle kunna segra derstädes utan yttre bistånd. Messina kan först falla efter en regelmässig belägring, isynnerhet som det har den stora fördelen, att ha hafvet fritt. Dit samlas ätvenledes alla den neapolitanska regeringens stridskrafter, hvilka der oaflåtligt ) inträffa. Efter hufvudstadens (Palermos) fall skall ett dagblad genast utgifvas med titeln Giornale Utticiale di Palermo. I detsamma skola den upproriska regeringens akter och dekreter utkomma. Dessutom skall, såsom nan säger, kontraamiralen grefve Persano, vefälhafvare å piemontesiska flottiljen, taga in hufvudstation i hamnen. De öfriga sjönakternas amiraler skola äfven följa detta xempel. Siccle anmärker att, oaktadt en ofentlig subskription förbjudits, teckningarne ör Garibaldi tortgå likväl på ett tillfredsstälande sätt. — Alex. Dumas har nu i samma idning börjat utgifvandet af Garibaldis menowrer. — Spaniens rustningar väcka regeingarnes uppmärksamhet. Engelska och ranska sändebuden hafva tillsagts af sina esp. regeringar, att bege sig till London och aris, för att afoitva mundrtlima nndanvtg le in d. r, n n. le LO Oh RR AA RA fe rg