Stråtröfvaren i San Francisco. (Öfvers. fr. Franskan.) (Forts. fr. n:o 128.) Huru mår ni, min stackars vän ? utropade Hosmer, tryckande Francis utsträckta hand. Jag kommer just nu från Fort Sutter. Mitt första besök är hos er. Man har berättat mig ert missöde, men jag ser med glädje, att ni redan är frisk. O! hvilket rysligt land detta är! Sade jag er icke det förut? Ehuru iakttagelseorganet ej var särdeles utveckladt hos den välfödde engelsmannen, så märkte han dock snart, att han här var till öfverlopps. Förebärande affärer, tog han afsked af Francis och miss Dietrich. Denna senare hade velat draga sig tillbaka då Hosmer anlände, men Francis hade helt sagta bedt henne: Stanna! jag besvär er det. Hon dröjde; men istället för att deltaga i samtalet gick hon till pianot och satte sig, liksom för att genomögna ett musikstycke. — Då Francis, efter att hafva följt Hosmer till trappan, itervände till sitt rum, fann han Martha badande tårar. Hon torkade hastigt sina ögon och låt