stärka de från hvarandra sig åfslutade stamegendomligheterna. I dessa egendomligheters ställe mträdde dock senare, isynnerhet genom Spaniens jesuitiska politik, hvars grundsais ljöd: herrska genom dina motståndares svaghet! en viss afund emellan de olika städerna och framför allt emellan Palermo och Messina. — Afgörande blef saracenernas steg att inkalla normanderna. Bland dessa uppstod sicilianska adeln, hvilken än idag är fullkomligt medveten om sin frändskap med Englands. Oafsedt att sicilianska parlamentet under början af vårt århundrade blott var en skugga at fordom, herrskade vid denna tid på Sicilien förhållanden, liknande dem i Ungern, t. ex. förstfödslorätten, som gjorde aristokratiens söner till tiggare eller munkar, och activiteten, genom hvilken ädlingen var skyddad emot ofrälse kreditorer. Franska revolutionens ideer om allmän jemlikhet vunno ingen terräng, och i sjelfva verket har adeln här icke förtjent, att man nekar den sin aktning och sitt deltagande. Den har till och med allt mera återvunnit sitt grundväsende (hvilket under spanska väldet gått förloradt) sedan engelsmännen år 1806 förskaffade sig fast fot på ön. Under de åtta år, som dessa hade något att säga derstädes, räckte de alltjemt hjelpsam hand åt reformsträfvandena, de der hufvudsakligen utgingo från adeln. Sicilianaren vill uppfattas ur synpunkten af sin egen historia och efter densamma behandlas. — Åfven denna omständighet gör honom lifyet odrägligt under de mot all historia fientlige, byräkratiske bourbonerna. Karakteristiskt är, för att ännu något närmare betrakta sicilianska lynnet, djupet och värmen i den sicilianska folkvisan. v. Martens säger: BSicilianarne besitta i hög grad italienarnes goda egenskaper, andens lif och rörlighet, lätthet att uppfatta och att skicka sig i mångahanda förhållanden, vänlighet och finhet i sällskapslifvet, samt glädtigt lynne. Deremot sakna de ännu allmännare än öfrige italienare de germaniska folkens uthålliga ihärdighet, och detta såväl i krigets som fredens värf. Deras kärlek och hat äro glödande och deras af rik mimik understödda tunga ytterst ledig. Hämdgirighet, list, otålig ifver och grälsjuka äro sicilianarens fulaste sidor; liksom spanioren är han outtömlig på qvickheter och ordspråk och vill, af hvad klass han vara månde, gerna visa sig förnäm. TIsjelfva verket är öboarnes stolthet otrolig och ännu mera förökad af bourbonernas brutala våldsamheter. Att de bildade klasserna äfven kunna ådagalägga ihärdighet i politiska fall, bevisas af tilldragelserna allt ifrån år 1812 och tills nu. (Forts.)