AE —m! tårar badande ansigte. Qväfd af snyftningar och nervösa spasmer dröjde det mer än en fjerdedels timma innan hon kunde svara på Elsons frågor. Hon sade likväl slutligen att hon gått att promenera åt den sida med den person, hvaraf man nu blott såg en liflös kropp, och som, amerikanare till börden, bar namnat John Wharton. I det ögonblick båda inträdde i skogen, hade en man, gömd bakom träden, skjutit på Wharton, som genast nedföll död. Huru kommer det sig, att banditen ej plundrat er följeslagare ? frågade Hosmer i det han visade en temligen väl försedd börs, som han nyss funnit i offrets fickor. YHan hade väl ej tid dertill, sade den unga flickan efter en viss tvekan. Misshandlade han er? Nej, min herre. Hvad sade han, då vi sågo honom böjd öfver er? Jag vet ej; jag hade förlorat medvetandet. Ah! sade Hosmer ... Utan tvifvel har han begagnat sig af er svimning för att bemäktiga sig er börs och edra nipper. Hon gjorde ett nekande tecken. Hvilken besynnerlig tjuf, mumlade den fete engelsmannen. Vill ni att vi skola återföra er till San