Glöm inte era femhundra pund! sade Levasseur då vi skiljdes åt, eller om ni söker föra mig bakom ljuset, ögonblicklig arrestering! mig kan man intet bevisa, jag, deremot, har ert väl eller ve fullkomligt i mina händer. Följande dagen hade jag ett längre samtal med superintendenten. Vi voro båda ense om att det till följe af Oak-Cottages ödsliga läge på en öppen plats, temligen aflägset från andra byggnader ej vore rådligt, att jag medtog någon annan än den föregifne procentaren. Vi insågo äfven sannolikheten af att de inpiskade skälmarne gömt tjufgodset på något ställe der de, i händelse af öfverrumpling, lätt skulle kunna bränna upp, eller på annat sätt förstöra detsamma, och att Levasseurs arrestering i förening med en visitation i Oak-Cottage ej skulle leda till något resultat. Jag tog afsked af superintendenten som önskade mig bästa framgång, och skyndade bort att uppsöka Jackton, så hette min kollega som skulle utföra procentaren William Lobs roll, för att gifva honom nödiga instruktioner. Jag vill ej förneka att icke hjertat satt liksom i halsgropen, då jag följande morgon stod färdig att företaga min farliga expedition. Levasseur kunde ju möjligtvis ha genomskådat mig och utlagt en snara för att fånga mig. — Huru stor faran emedlertid var, måste jag likväl bjuda