Från Utlandet. Efter hvad telegrammerna i utländska tidningar gifva vid handen, vill det synas som om neapolitanska regeringen nu verkligen ämnade göra åtskilliga medgifvanden åt Hicilianarne, såsom att gifva dem amnesti för det förflutna och utnämna grefven at Trani till vicekonung på ön. Denna eftergift kommer dock numera med all säkerhet för sent, då telegrafen redan medfört underrättelse om att Garibaldis anhängare, hvilka innehade alla platser af ön med undantag af Messina och Palermo, vid sistnämnda stället tilltogat den neapolitanska armöen ett fullständigt nederlag, hvarefter den äfven utrymt denna plats. Efter denna framgång kan man icke formoda att Sicilianarne åter skola böja sig under Neapels ok, såvida de ej genom främmande intervention tvingas dertill. Detta känner också neapolitanska regeringen; men hittills har den endast lyckats att få lötte om Spaniens moraliska bistånd, och det torde icke förslåsynnerligen långt. England och Frankrike hafva dock troligen ej ännu för allvar tagit sin hand från den unge konungen, och om han lofvar bot och bättring, är det nog sannolikt, att han slipper med blotta förskräckelsen. Atminstone synes det af franska tidningarne och af parlamentsförhandlingarne i London, att man, trots sina sympatier för Sicilianarne, likväl önskar att ön måtte förblilva i sin nuvarande rättmätiga innehafvares händer, tillfölje af de förvecklingar, hvilka nödvändigt måtte uppkomma genom dess skiljande från Neapel. Constitutionnel anser dock att Siciliens erkännande såsom en oberoende stat har sannolikhet för sig. Fäktningen vid Calatasimi mellan Garibaldis anhängare och de kgl. trupperna var utan något särdeles resultat, och synes egentligen hafva varit en förpostfäktning till den senaste striden vid Palermo; ty de kgl. trupperna drogo sig dit tillbaka och utsände istäl: let 6,000 man nya trupper mot insurgenterna. Antalet af de Sicilianare, som till d. 19 d:s slutit sig till Garibaldi, anslås till 6,000 man. Detta antal torde snart komma att mångdubblas. Det har nu blifvit tydligt ådagalagdt, att de neapolitanska kryssarne falskeligen beskyllt England att spela under täcke med Garibaldi, för att derigenom dölja sin egen feghet vid expeditionskorpsens landstigning. Den engelska chefen har icke förbjudit dem att gifva eld hvarken på expeditionkorpeen eller på Marsala; han hade blott vägrat att efterkomma Neapolitanarnes uppmaning att taga de båda transportskeppeni besittning med sina båtar. I Neapel råder fortfarande stor jäsning; Det heter, att hofvet redan skulle hafva öfvergifvit staden och dragit sig inom fästningen Gaeta, om man icke härigenom hade fruktat ett allmänt uppror af Lazzaronerna. Lifsmedel och vin äro rundligen utdelade bland dessa senare, för att hålla deras sinnen lugna Det är nu med säkerhet bekant, att amiral Jehenne afgått till Neapel med fyra skepp, och att österrikiska flottan i Adriatiska hafvet äfven fått order att afsegla. Piemontesiska regeringen fortsätter sina truppafsändningar från Genua för att stärka