Men önskar ni att bese lokalen, kan detta med lätthet låta sig göra. — Häremot har jag intet att invända, svarade jag, och ni måste tillåta, tillfogade jag då vi utträdde på gatan, att jag förtroligt fattar eder arm, -så att man på kontoret ej anar att jag kommer på embetets vägnar. Han uppfyllde leende min begäran, och v anlände arm i arm till ort och ställe. Ett äldre fruntimmer insläppte oss, och på kontoret funnc vi en ung mustacherad herre, Le Bretons bokhållare, ifrigt arbetande vid sin pulpet. Denne sneglade på mig, som det föreföll mig, med sär deles forskande blickar; jag gaf honom likväl e tillfälle att nogare betrakta mina anletsdrag, utar gaf Bellebon en hemlig vink att söka aflägn: bokhållaren. Detta tillgick på naturligare vis än jag för modat, och till svar på den frågande blick son Bellebon fästade på mig sade jag endast: D:i jag här ej vill uppträda som polistjensteman, ä det af nöden att den tillämnade visitationen före tages utan alla vittnen. Han insåg detta, ocl skickade äfven bort den gamla uppasserskan något ärende till en aflägsen del af staden. — Jag genomsökte nu hvarje vrå i kontoret på de sorgfälligaste, ej den minsta papperslapp und slapp mina forskande blickar, men intet miss tänkt upptäcktes.