Andersson, att Cl. v. M. tilldelade kapten Gollcher et slag, hvaraf denne föll på knä. Hvad beträffade det af Andersson åberopad igenkänningstecken, den hvita halsduken, förklarad löjtnant Cl. von M., att han vid det han steg ur om nibusen förlorade samma halsduk, som, först efte det slagsmålet var helt och hållet slut, till honon återlemnades af en person, hvars hörande häröfve vid domstol löjtnanten ämnade begära. Äfven trod de sig Cl v. M. hafva slagit vittnet och tilltrodd sig kunna med vittnen styrka, att Andersson sag sig hafva fått stryk, hvilket dock nu af denne be stämdt förnekades. Löjtnant Levin förnekade likaledes sanningsen ligheten af Anderssons berättelse. Hade ej slagi Wibell medan denne låg i diket, icke heller i dro skan, der han blott hade sökt göra sig lös från W: tag. Hade icke heller slagit någon gvinna. Förre gardisten 4. W. Wistrand berättade hut vudsakligen, att han hört löjtnant Levin, saknand hutvudbonad och utsträckande begge armarne, ut ropa: kom hit så många som vill På vägen in vid Hasselbacken såg han Levin skuffa omkull e! äldre person. iin annan vederfors detsamma, si att han föll framstupa. Såg Levin med ena han den hållande sig i en droska, med den andra sl inåt åkdonet, men hvem deri satt, visste Wistran icke. Löjtnant Levin kom en stund derefter sprin gande med en sjal lindad kring ena armen. I öf rigt hade Wistrand ingenting märkligt iakttagit. De härförutan athörde vittnen hade inga på må let inverkande upplysningar att meddela. De had åsett och blifvit inblandade i tumultet, men ingentin väsendtligt observerat. Löjtnant Claes von Mecklenburg anhöll att f till protokoll antecknad sjelfva anledningen till slags målet, hvilken var den redan förut uppgifna, elle att han m. fl. kommit sin bror till hjelp, efter de denne blitvit af flere personer öfvertallen. Då kramhandlaren Wibell äskade vidare under sökning inför poliskammaren för afhörandet af fler vittnen, blef målet utsatt till vidare behandling d. 2 dennes. Hr Wibells yrkande, att löjtnant Levin måt te, på grund af mot honom redan åstadkommen be visning, förklaras skyldig träda i häkte, blef af öf verstäthbållareembetet afsluget. Efter förhörets slut afvaktade en mängd del dervid närvarande och dels sedan tillkomna persone utanför polishusets port de tilltalades aflägsnande Att döma af fällda utlåtelser hade underrättelsen or afslaget å hr Wibells yrkande om Löjtn. L:s häktan de bidragit att stegra den uppbragta sinnesstämninge hos denna folkhop. Den skyndade när de tilltalade of ficerarne utkommo genom porten å drätselkommis sionens nästintill belägna hus och togo vägen förl Rådhuset samt utför Riddarhusgränden för att deri från begitva sig öfver sjön till Röda bodarne, efte dem samt fällde åtskilliga glåpord mot dem. Polis mästaren Ekströmer nedkom härunder på gatan,oc upphann nästan springande de förföljde i Riddarhus gränden just då folkhopens ovilja syntes färdig a! ofvergå will handgripligheter. Det lyckades polis mästaren att, förekommande sådana, bringa office rarne i en båt, som förde dem ensamma öfver sjör sn