— Tack, sade khanen djupt rörd. — Kan jag ej göra något, för att visa er min aktning, min varma tacksamhet? — Intet! ... Jag är rik... mycket rik tillochmed! Tro ej att min plan är lättsinnigt uppgjord, utan öfverläggning. Min bror känner den redan och han gillar den. Farväl! blif så lycklig som ni förtjenar; det är det största goda jag kan önska eder. Han förde Williams hand till sina läppar och gick derpå ut ur rummet. Och innan baroneten ännu hunnit återkomma från sin förvåning, hade postvagnen redan aflägsnat sig, dragen i fullt galopp af fyra snabba springare. Hvarken sir William eller Matthew Ashton erhöllo sedan någon underrättelse om khanens öde. Och nu käre läsare, är vårt verk fullbordadt. Måtte vi med det ej ha förverkat er sympati, ert bifall!!! Slut,