samt i följd deraf angenämare för ögat. Möjliger torde nu någon, som är af denna åsigt, föreställa sig att den nu beslutade och påbörjade igenfyllningen ai af kanalen kommer att i antydda afseendet förefalla mindre stötande, om Lejonbryggan borttages. Men detta tro vi ingalunda blifva förhållandet; utan tvärtom skall det felaktiga i berörde atseende framstå ännu mera synbart, sedan Lejonbryggan blifvit undanröjd, enär man då, kommande vester ifrån, hela stora hamnkanalen utefter varseblifver dennas tvära afstängning vid vestra ändan af Kungsparken och fortsättning endast med en mindre i ena kanten belägen kanal. Härom må dock åsigterua vara burudana som helst, så äro i alla fall de öfrige skäl, som tala för Lejonbryggans bibehållande på sin nuvarande plats, af sädan vigt, att densammas borttagande icke bör kunna tillåtas, och vi hoppas att de auktoriteter, som ega att i ävvnet afgöra, skola väl betänka sig innan de genom bifall till dylika förslag, som det itrågavarande, bidraga till att den för ötver 200 år sedan af Adler Salvius på ett så utmärkt sätt uppgjorda och i törhållande till de omständigheter, jsom då måste tagas i vetraktande, storartade planen för staden blifver fördertvad och förfuskad. Vill man, med bibehållande af Lejonbrygan på dess nuvarande plats, anbringa en gångbro ötver den utmed norra sidan af Brunnsparken varande kanal och sålunda, till beqvämlighet för trafiken, åstadkomma en passage emellan norra och södra hamngatan endast för fotgångare i den omförmälda föreslagna riktningen, så kan deremot ingenting vara att invända, förntsatt, att staden till en sådan anläggning har tillgångar.