Revolutionen på Sicilien har genom GariIdis ankomst dit tagit stor utbredning, och It tyckes visa, att den äfven spridt sig till stlandet. I Paris anser man konungens af eapel ställning vara i hög grad vansklig, så t, enligt ryktet, franska regeringen funnit st nödvändigt, att skicka en eskader till Nevel, för att taga dervarande fransmän i becydd. Från Turin berättas jemväl att sarnska flottan fått befallning om att löpa ut. u mera utsigterna för upproret ljusna, desto era sysselsätter pressen sig med att underska hvilket inflytande en segerrik revolution Neapel skall kunna hafva på de politiska ;rhållandena i allmänhet, och det är ojäfvigt, tt stor fruktan råder för allvarliga förvecklinar, oaktadt makterna ännu blott inskränkt sig 11 obestämda förklaringar, emedan deras npprädande skall komma att bero af händelsernas sång. Morning Post menar, att sakerna förvärats, derföre att en del af Garibaldis korps tågat senom Kyrkostatens område på marsch till Neapel; men i Wien tyckes en motsatt åsigt rara rådande. Vid hofvet derstädes råder tjup bestörtning, hvilken tyckes häntyda derpå, att Frakrike icke skall motverka revoluionen. De båda furstehusen i Wien och Neapel äro med hvarandra nära beslägtade, hvarföre Wien naturligtvis anser det maktpåliggande, att Bourbonska dynastien lyckligt genomgår den inträdda krisen; men i Wien är man tyvärr ur stånd att lemna verksam hjelp, och derföre mycket nedslagen dfver den förändring som inträdt i Paris angående Garibaldi. Man tror tillochmed att Frankrike gerna ser rörelsen utbreda sig till Marc, Åncona och Umbrien, emedan Napoleons program, enl. hvilket påfven endast skulle få behålla Rom med dess närmaste omgifningar, derigenom skulle bli verkliggjordt. Journal des Debats förklarar sig endast med största oro kunna tänka på hvad som komma skall, om Frans II störtas från tronen, huru mycket det än sympatiserar med Italiens sak; ty England skulle då troligen göra anspråk på protektorat ofver Sicilien, och Frankrike nästan med våld drifvas till att försöka nya territorialförändringar och störta sig i den farliga broschyrpolitiken. Man är som vanligt osäker om franska regeringens planer och huru det tänker uppträda, om äfven konungariket Båda Sicilierna och återstoden af Kyrkostaten fordra anslutning till Sardinien. Första svårigheten tyckes dock vara öfver, i det Constitutionnel antydt, att England afgifvit lugnanÅde försäkringar med afseende på Sicilien, och 13 andra sidan har man af lord Russells förklaring i Underhuset erfarit, att Frankrike med anledning af upproret ej gör anspråk på någon utvidgning. Det måste bli af stor betydelse om en öfverenskommelse mellan Frankrike och Sardinien verkligen kommit till stånd, och härför tala många omständigheter. Den notvexling, som Garibaldis resning framkallade mellan de båda kabinetten, har slutats till ömsesidig belåtenhet, och Cavour har nyligen i deputeredekammaren ytwrat sig med största erkännande om kejsar Napoleon. Dessutom meddelar ett telegram till Times, att a alFrankrike just i dessa dagar tillskickat Sardinien ammunition, ett stort antal gevär och 400 kanoner. — Garibaldis korps lär vara delad i sju kompanier, anförda af Bixio, Orsini, Stocco, La Masa, Anfossi, Carini och Cairali; stabschef är Guiseppe Sirtori och Garibaldis förste adjutant är en ungrare, öfverste Tärr; intendenter och läkare medfölja. — Franska tidningen Opinion nationale har öppnat en subskription till förmån för Sicilien och redan första dagen tecknades 1,900 fres. Subskriptionen vann isynnerhet genklang hos arbetarne, hvilka redan döpt gåfvorna till Garibaldipenningar, i motsats till de Pe terspenningar, som legitimisterna hopsamla : S:t Germain. Regeringen har dock nu för bjudit tidningen, att vidare offentliggöra re sultaten. at åLondon 18 Maj. Generalprokuratorn ha .i underhuset förklarat, att regeringen ej skal Motindea nanningensamlingarne för Garibaldi