Göteborg d 19 Maj 1860. Musiksäsongen har under den förflutna vintern varit ovanligt rik, och sällan om nåsonsin torde vår publik bjudits på så många och ypperliga musiktillställningar som under Je sistforflutna månaderna. Liksom man i många andra fall erhåller det bästa till sist, så äfven nu med de båda konserterna sistl. Lördags afton, med hvilka säsongen kan anses vara afslutad, — ty vi förmoda att violinspelerskan mlle Bido vill afbida ett annat år för sitt besök härstädes. En icke ringa förlägenhet bereddes för öfrigt publiken ge nom kollisionen i lördags mellan her Vieuxtemps och Lumbye. Den förra måste man ju höra och den senares orkester ville man så gerna höra. Det var för mycken öfverflöd af rikedom på en gång. — Likväl fann man, såsom man redan funnit vid tillfällen då båda teatrarne ge föreställningar samma afton, att Göteborgs publik godt räcker till för tvenne salonger. Hr Vienxtemps konsert var besökt af omkring 450 personer och Lumbyeska or kestern spelte för rätt godt hus. Man var liksom litet förlägen då Im Vieuxtemps hitkomst tillkännagafs. Man ha de kort förut hänförts af Ole Bulls genialiskt poetiska spel; man hade beundrat Laubs soli da och djerfva, fastän ibland något noncha lanta föredrag. Hvad återstod nu att förvän ta af violispelarnes Konung — Henri Vieux temps? Ty deras konung är han, lika obe bestridligt som violinen är konungen blanc instrumenterna. Ingen af dem vi hittills hört behandlar violinen med sådan konungslig öf verlägsenhet som han, och det lydiga instru