— -— NG OUR oe ovilkorligen om Philippes fantastiska nattrock, om hans granna tar och om hans trollspö. Dessutom sprang H. H. fram och tillbaka j! mellan konungen och altaret med ett i sender af regalierna på samma sätt som Philippe plägade fjeska mellan publiken och sitt trollbord j. med bägare, ringar, marsvin, höns m. m. De stackars officerarne vid de inkommen-: derade landtregementena, som gingo mistel om kröningstaffeln! Man hade verkligen lagat till middag äfven åt dem. Hjerpar, glacer och champagne väntade äfven dem; men ödet hade annorlunda beslutat och kommit den förbryllade hofmarskalken att glömma bjuda dem. Det var bra synd, då man betänker, att dessa officerare troligen fått påkosta sig nya paradkläder samt väntat sig mera nöje af sin Stockholmssejour, än att endast stå i hai och en gång sitta på fjerde raden. Till den stora och lysande kröningsbalen på hofvet voro äfven några af de äldste inom hvarje embetsverk inbjudna. Man ville naturligtvis helst hafva dansanta personer, och då det nu var att förmoda, det bland alla som ville vara med, de flesta hade glömt bort konsten, så anställdes efter hvad det förljudes, i ett eller annat sessionsrum en ordentlig profdans, för att utröna, hvilka som kunde vara skickliga att uppträda som kavaljerer. Flera af dem som eftersträfvat hofbalen återtogo sina ansökningar och blott få aflade lyckligt sina prof och förklarades kompetenta. Så borde det gå till i allmänhet. Skrifna meritförteckningar skulle icke betyda så mycket som offentligen aflagda praktiska prof. Nu komma vi till utnämmningarne. Det har efteråt gjorts ännu några sådana — post festum. Det är som när göken gal: efter de ordentliga ljuden låter han förnimma ännu ett läte på köpet, eller vackrare: som solen, innan hon helt och hållet går till kojs, gifver hon en afskedsglimt ifrån sig. Nådens sol lyser, som vi veta, öfver rättfärdiga och orättfärdiga. Till de förras förökning skulle nu utväljas fyra stycken nya rikets herrar, men len af dem, den förnämste, ville icke ha den läran och så måste de öfriga slippa herrskapet, Ihvaröfver de lära vara smått förtretade, så I mycket som det med deras storhet kan vara löfverensstämmande. Hvarför den landshöfdinIgen blef adlad vet ingen, men man har redan utfunderat orsaken till brukspatronernas upphö-ljelse. På det att nemligen i nästa redogörel-Ise för den egendom, som adeln innehar i lan-I det, det icke skall synas så futtigt som förut, så har man nu behändigt låtit detta stånds -laktier stiga. Bland riddarne har uppmärk: samheten vändt sig på en grosshandlare, som fick en alldeles vilse stjerna, nemligen nord stjernan. Kapten Puff tycker att han i stäl let bordt erhålla Carl XIII:s orden. Det äl mig obekant, om detta skulle vara för några frimuraretjenster eller för det herr grosshand laren kanske handlat på Carl XIII:s torg Lämpligast synes dock hafva varit, om har blifvit utmärkt med svärdsorden för sin skick vördighets kåpa och mössa samt staf påminte l 1 or er vv w