— LÖV sium. Vägen var visst icke så många steg, nen att våga dessa steg och icke efter all rdning åka höfviskt, hvad skall man säga lerom? Jo, hony soit qui mal y pense. Hotcusken satt emellertid och lurade på sitt höra säte, forgäfves väntande utanför en annan lörr. Vid första galaspektaklet gafs Kung Carls Jagt, för namnets skull, ty den deri förkomnande känslosamma harangen angående Finland och fennomanien etc. kunde icke vara angenäm for den ryske generalguvernören Bergs öron. Också förklarade denne, på tillfrågan huru han fann stycket, att han icke förstod svenska och måste sedan konseqvent under sitt vistande i Stockholm förneka sitt egentliga modersmål. I Kung Carls Jagt höras på ett effektfullt ställe några kraftiga trumpetstötar, hvilka dock händelsevis denna afton alldeles icke läto höra af sig. De som förut kände musiken förundrade sig storligen öfver denna accidens, och alla andra märkte lätt att något rasande var på färde. Nu lär det förhålla sig så, att förste direktören samma dag prutat med trumpetarne och icke velat gifva dem den betalning de begärde för sin tjenst, likväl icke förmodande att de för denna vanliga ekonomiska operation och fastän intet ackord blifvit upprättadt skulle försumma att göra sin pligt. Men så kan det gå. Apropos den här direktören, så har han gått miste om både adelsdiplom, stjerna och doktorshatt och kanske får han icke heller längre behålla sina utsigter i oxögat, dit man tror att en annan icke så ovanligt skön men mycket gynnad person skall blifva förflyttad. Med afseende på det ofvan nämnda så är direktören eljest visst ingen knusslare vid aflöningen. Jag tror han betalar ungefär 30,000 rdr för en samling tenorer vid lyriska scenen, men olyckan förföljer honom alltjemt så, att han t. ex. på ett galaspektakel måste uppföra något annat än det bestämda, derför att en, blott en af hans många tenorer blifvit hes och ingen annan kunde sjunga ut rollen i dennes ställe. Upsala akademi, som vid förra kröninga alltid varit representerad, hade nu icke fåt! den äran. Man vill häruti antingen finna nå got antiakademiskt eller också en påminnelse till nniversitetet att det måste packa sig hit såvida det vill vara med. De ljushufvade studenterna skulle nog hafva tagit sig lik: bra ut som drabantstatisterna och att åt royau teen tidigt förvärfva Sveriges hopp, borde va ra ett sträfvande hos den, som högtidligen på minner om att vi lefva i en tid. Från kröningen berättas ett par missö den med konungens spira och drottningen hårlockar, att den förra gått sönder och at de senare alltför mycket rätat på sig; mel Idessa ödets lekar äro att betrakta blott så Isom petites tribulations. Man har äfven an märkt att erkebiskopen, då han fungerad lvid sjelfva akten, företedde en öfverraskan Ide likhet med den här i fjor sig förevisan I de trollkarlen monsieur Philippe. Hans hög