som kallas Hammers komet. I fönstret paraderar en väldig hög af influtna kasserade trissor. Galaspektaklerna d. 4, 7 och 10 voro med afseende på salongens montering lika lysande som med scenens husmanskost mer än skäligt tarfliga. Hela första raden utgjorde en lefvande blomsterrabatt, ett urval af fleras animeer, deribland provinsrosorna i sin friska fägring bjert afstucko mot Stockholmsverldens bleka liljor, väna sippor och utvakade nattvioler. De öfre raderna voro garnerade af krigsmän så bålda, och många öfverstar fingo till och med hålla till godo med tredje raden. Grupperingen af hofvet, staberne, fruntimret och de främmande sändebuden å den med en rik gobelinsmatta (skänkt af Ludvig XV till Fredrik I och första gången begagnad vid BSerafimer-Ordens instiftelse) belagda redoutte-golfvet öfver parketten — var en tafla värdig en Paul Veroneses eller Winterhalters pensel. Och för ett sådant tillfälle hade teater-direktionen, med 75,000 rdr årligt anslag och de mest omvexlande sceniska resurser, ej annat att bjuda på än idel skåpmat. Kung Carls jagt, temligen färglös, var dock, med afseende på den i slutet förekommande inovationen till Finland, meget amper för hr Excellence Ståthållaren Grefve von Berg, som vid tillfrågan hvad han tyckte om pjesen också helt naturligt ursäktade sig: versteh nicht! — Operan gick miserabelt. Så t. ex. vid signalen till profskjutningen mankerade trumpeterna; de voro af canonier-korpsen extra kommenderade, — men som de blifvit afprutade 24 sk för stöten, uteblefvo de, och orkestern fick efter en lång väntans paus fylla tempöt. Fru Lund-Röskes uppträdande, en naturlig följd af tillfälligheternas omständig heter, som direktören lärer yttrat, var också af operans mera framstående vanskligheter. Midsommarnattsdrömmen, som förut gifvits väl 10 å 12 gånger, fick nu göra les honneur för 2:a och 3:je Galaspektaklet. — Handtverkarnes deri uppförda spektakeljansåg mången gälla som rep i hängd mans hus. Aldrig kunde väl den beskedlige hr Adler vid kören, som med sina kolossalt framstående sidor alltid hört till scenens fondpartier, ana att han på en Gala-dag skulle inför Majestätet framträda som det symboliska djuret Lejonet — ej heller hr Broman som spole figurera först som Åsna och krypa till kojs med Fru Hedin Titania — och sedan inför hofvet in dupplo paradera som Pyrrimus. Men då Jolin i sitt snäfva lintyg och stubb och långa lockar uppträder vid Pyrrimus lik och deklamerar, petande sig iarmbågen med dolken: O, sköna själ, Farväl, farväl, Jag dör ihjäl! Då utbrast Konungen i skratt och hela salongen fick luft; denna momang var det roligaste af hela Galaspektaklet. Så litet inflytande från molnrymden ned till sufflörluckan eger emellertid Chefen, att han ej ens förmådde, vid dessa spektakler skaffa en plats för en aktad Dansk Litteratör, hr Rosenstand, som kommit till Stockholm för att vid kröningen lemna korrespondensartiklar till Köpenhamn — och detta oaktadt han aflade besök hos den höjstärede. Deremot väckte det allmän förvåning, huru vid 2:dra galaspektaklet 3:ne loger på 3:dje raden blifvit garnerade med demi-mondens flora: der prunkade både Erica vulgaris och Johanna communis och man hörde bland utländningarne hvilkas Cen est, sont sont etc. Af Kröningsbalarne och öfriga fester kommer främst den s. k. Hvita Hafsbalen å kgl. slottet d. 8:de d:s. Denna praktfulla bankett-sal, som förut utgjort tvenne i nordöstra hörnet, 2 trapp. upp af kongl. slottets festvåning belägna rum, är jemte hela våningen under konung Oscar I på det ståtligaste restaurerad. Skada blott att 4 midtelpelare vänpryda salen, hvilka, om man ofvan plafonden anbragt spännstolar, varit onödiga. Till de notiser, som redan öfver balen äro kända, må tilläggas, att bland eleganta toaletter anmärktes grefvinnan Hamiltons (född Stephanie Gieseke), som en bland Zhe most fascinating, det var hvitt blommigt sidenbrokat med volanger af Valenciennes-spetsar. Af Borgarståndet voro många damer inbjudme — — ----- — ereveeeeem———Lady Mowbray hade, nästan döfvad af oro