na erhållas, knappt för penningar. Detta oaktadt blir landtmannen genom den åtgärd, att grindar ötver allmän väg ej) få finnas, tvungen uppsätta nya hägnader, som dessförinnan voro obehöfliga, om han ej skall riskera tå hela frukten af sitt arbete förstörd genom kreaturs ohägnad. Det är väl sannt, att den, som lider skada genom andras kreaturs ohägnad på sin gröda, har laglig rätt till full ersättnivg at den, hvars kreatur förorsakat henne; men dertill fordras laglig bevisning, och af tio sådana fall, kunna icke tva bevisas, saledes åtta möjligheter att icke få, mot ivenne, der skadeersättning lagligen kan utbekommas; oberäknadt ledsamheten at aw gräl grannar emellan, en gång inledt, har obegränsade töljder af sädana för framtiden med sig. Med betraktande häraf, hafva landtmän i allmänhet föredragit det dyraste medlet för egofrid, medelst upprättad hägnad, åtminstone kring sina inegor, så vidt möjlig ullgäng på ena eller andra materialiet förefunnits. Der nu sådan hägnad omkring bys egor blifvit verkställd, har naturligtvis vägarne atbrutits, der sådana sträckt sig öfver egorna, hvarföre deröfver blifvit anbragta rörliga hägnader, så kallade grindar, hvilka såmedelst sammaubundit stängseln och gjort nonom hägnadsgill. Då nu grindarne borttagas kan icke hägnaden mera uppfylla sitt ändamål; på annat sätt, än att vägen å bada sidor utmed sin sträckning utgärdas, hvilket orsakar en kostnad sä stor, att mången icke, utan alltför kännbara uppoffringar, mäkt.r utföra den; utom det, att denna nya hågnad blir en orättvisa genom den tillämpning den får at gällande stängseltörordning, hvilket närmare belyses af nedan antörda exempel: ktt hemman har fyra åboer, hvardera egande ett fjerdedels mantal; således, både efter egosträckning och hemmantal, lagligen skyldige deltaga lika i byalagets hägnad; hvilket de äfven fullgjort så langt deras egor sträckt sig. De särskilda delarne at hemmanet hafva den belägenheten, att endast ena fjerdedelen omger vägen å bäda sidor. Genom grindarnes borttagande är den gemensamma hägnaden bruten, (gemensam derföre, att hemmansegare icke ansett nödigt åtskilja medelst gärdesgård hvar sina delar), och kan ej återställas utan att vägen utestänges å båda sidor. Oaktadt vi sade, att hägnaden var gemensam sådan den befanns före grindarnes borttagande, och att hägnadens bristfällighet kan vara gemensam skada, så blir dock endast det !s:dels hemmanet, som omger vägen, pligtigt uppföra den kostbara stängseln, ty lagen säger: hvar och en deltager i stängsel till hälften mot sin granne, så långt hans egor sträcka sig. Då nu de andra 34 i hemmanet icke hafva sina egor utmed vägen, så äro de äfven befriade från delaktighet i hägnadsskyldigheten, men kan till följd af det förbehäll, som vid stängseldelningen gjordes emellan grannarne, (att endast ragangsgardar skola finnas) tvinga honom uppföra den dyrbara hägnaden och äfven för framtiden underhåll. densamma. Sålunda inträffar, att denne ensamt får lika mycken hägnad att underhålla, som alla de andra tillsammans. En sådan orättvisa kan ej vara enlig med författningen, men om denna skulle vara så ofullständig, föreställa vi oss, att myndigheter, som skola tillämpa den, böra mildra och rätta, eller om de ej durtll hafva makt, begära förklaringar, på det den ena samhällsmedlemmen icke må bli mer betungad än den andra, under alldeles lika förhållanden; der annorlunda sker — blir lag olag. Vi skola taga ett annat exempel, för att visa huru orimligt ett påbud, sådant som det öfverklagade kan bli, då det ej tillämpas efter omständigheterna: Ett eller flera hemman äro ostyckade uti en mans ego. Omkring denna possession är hägnad uppförd, men öfver egorna korsa sig tvenne vägar, hvarofver hägnaden är sammanbunden medelst fyra stycken grindar. Dessa få icke vidare finnas, hvarföre också den befintliga hägnaden är tillingen nytta, förr än vägarne blifva frånstängda egorna, eller ock, att egaren håller vakt natt och dag å de fyra ändpunkterna, Antaga vi egendomens figur något så när ikna en qvadrat, med en sida af 1,000 famnar, så är hägnadssträckningen 4,000 famnar, grindarne inberäknade; antaga vi 3!.5 famnar för hvardera af dessa sistnämnde, så utgöra de tillsammans 13!3 tr.