Till den nya Stängselförordningen. Ehuru red. är afgjord grindhatare och i det väsendtligaste sluter sig till de i sista stängselförordningen proklamerade grundsatser, anser hon sig likväl icke böra vägre plats för nedanstående insända uppsats, hvil ken på ett ganska slående sätt framvisar et! par af de orättvisor, hvilka vid förordningens praktiska genomförande kunna drabba per soner. Artikeln lyder sålunda: En ödmjuk framställning till höga vederbörande! Länets kronobetjening hafva, såsom de sjelfve säga, på betallning af höga vederbörande, påbju dit, och äfven flerestädes verkställt, borttagningen a grindar, som varit uppsatte öfver allmän landsväg såsom varande olaga hinder för resandes fortkomst Der grindarne äro borttagne, stå dock stolparne qvar å de flesta ställen, såsom frågetecken, huru vida de hemman, öfver hvars jord så olyckligt in träffat, att allmän väg passerar, skola freda sina ego för ohägnad, sedan denna lucka i stängseln, genon grindarnes borttagande uppkommit? Och likväl sä er nya egofridsförordningen: Den som vill hägn afve vitsord; oaktadt hvar och en dessutom skal ansvara för sina kreatur. Härförutom tillägga hrr teoretici i skogshushåll ningen: att gärdesgårdar äro mycket skogsödande hvilket icke heller den bedröfliga erfarenheten jäfvar alldenstund flerstädes sådana slags effekter icke kun