Article Image
tade efter verksamhet, isynnerhet en sådan, i hvilken han kunde motarbeta kejsar Napoleon och stärka påfvens makt mot dennes planer, sådana man törmodade dessa vara, enligt Laguerronigres broschyr. Hvad kejsaren angick, förstod man deremot mindre saken, ty fastän generalen hemligen reste från Paris till Rom, hade kejsaren likväl medel nog i sina händer, alt gora honom omöjlig i Rom, och långtifrån att använda något dylikt medel, gaf kejsaren äfven sitt bifall till att han trädde i pålvens tjenst. I Rom stod Lamoriciere först på kamratlik fot med Goyon, chefen för franska ockupationskorpsen; derpå sade man, att Goyons instruktioner aflägsnade honom från Lamoriciere. Man berättade äfven, att det i Frankrike lades hinder i vägen för de officerare och soldater, som ville taga frivillig tjenst under den förre republikanske generalen. Men berättelserna borjade så småningom erhålla en annan lydelse. Under det Lamoricicre genom sina förberedelser tvingar sardinska regeringen att samla trupper på gränsen, erhålla franska officerare och soldater tillåtelse, att begifva sig till honom, så att han får en stark arme, sammansatt af fransmän, Österrikare och italienare. Påfven aflägsnar sig från Antonelli och upptager fransmän i sin minister. Osterrike sluter sig i den savoyiska frågan till Ryssland och tålar i sina noter så behagligt for Frankrike som möjligt. Lamoricicre, som man ansåg vara fiendtligt sinnad emot kejsaren, bildar med eller mot sin vilja en länk i den kedja, som fäster påfven vid Frankrike, och på samma gång han gör Österrike den tjensten och Sardinien det bekymret, att uppställa ett starkt hinder mot Italiens enhet samt lägga ett svärd mellan södern och det nordliga konungariket, är han äfven en oberoende general, öfver hvilken det ej gagnar Sardinien till något, att beklaga sig hos Napoleon, och dess parlament kan nu känna det vara i dubbelt afseeende betänkligt, att uppträda på något sätt stötande mot Frankrike. På så sätt har kejsaren åter fått krafter i en hast ställda mot hvarandra, och det kan ingenting tjena till, att betrakta hans Janushufvud: det förråder ingenting af hvad han egentligen vill. Turin 4 Maj. Regeringen sysselsätter sig för närvarande med de stundande debatterna om fördraget af 24 Mars. Cavour ser likväl med tillförsigt framtiden an. Jag skall genom min öppenhet öfverraska och besegra mina fiender, har han sagt. Det finnes ingen i Italien, som kan fördöma mig för hvad jag gjort. — De officiösa organerna börja äfven redan behandla frågan och söka visa, hvilka stora fördelar Itahen vunnit genom utbytet af de afträdda provinserna. — Enligt senare telegram af d. 7:de ha valen utfallit till förmån för ministeren. Garibaldi har erhållit 35 röster. Paris 6 Maj. Moniteuren offentliggör den redan i kraft trädda lagen om införseltullarne på ull, bomull och andra råämnen. Europeisk ull, införd på franska fartyg eller ot-er land, är tullfri; ull från annan verldsdel eller fraktad med utlåndska fartyg är belagd med 3 fres tull pr 109 kilogram. Bomull på franska fartyg fri, på främmande eller öfver land 3 fres. Indigo från produktionsorten eller fraktad med franska fartyg fri, annorstädes ifrån 10 tres, med främmande fartyg och öfver land 28 fres. Andra artiklar, såsom gummi, saffran, pottaska etc. äro antingen fria eller belagda med tull af 1—5 fres, allteftersom de införas med franska eller främmande fartyg, eller öfver land. — Nyheten om att Preussen skall bibehålla sin arme på half krigsfot har gjort ett visst uppseende i Paris. En halfofficiel tidning frå gar, hvarföre Preussen ensamt uppträder krigiskt, då alla andra makter söka att komma i åtnjutande af fredens välgerningar (Frankrike med?). — 80,000 man skola sammandragas till lägret vid Chalons. — Befästandet af den franska nordvestkusten, i Bretagne, Normandie och på varne, fortgår oafbrutet. Den franska sjömakten uppgår för närvarande till 67,700 man; England har i fredstid 88,000 man. — Man motser här med oro underrättelser från Neapel, emedan man befarar, att upproret snart skall bryta ut i sjelfva Neapel. . London 7 Maj. Lord Granville har i Öfverhuset förklarat, att regeringen ej kan fram

11 maj 1860, sida 3

Thumbnail