arf efter den sjuke mannen, som för sin he sas skull dragit sig tillbaka till Asien; me gripen af den allmänna frikostigheten, vägra han att emottaga Konstantinopel, anseend det vara bättre att den gamla staden blir hn vudstaden för ett grekiskt rike. Greklanc Polen och Italien intaga alla sina fordna pla ser på denna karta öfver jordklotet. Ärelys: naden är död, eröfring förklaras för en skänd lighet och scenen slutas med en tablå, hvar alla Europas stater förena sig, att söka tvin ga fransmannen att sjelf taga till sig de naturliga Rhengränsen, men fransmanne vägrar bestämdt att frånträda sin storsint sjelfförnekelse. Andan inom Europa måste befinna sig ett tillstånd af ohelsosam retning, då en re gering kan anse det nödvändigt, att offentli gen förklara, det en sådan väfnad af nonsen: som denna icke har något officielt ursprung Det ligger en djup ironi i den sista delen a pamfletten, hvari kejsaren utmålas såsom så oegennyttig och storsint; och de i Villafran. ca gjorda samt så offentligt brutna löftena ärc icke illa travesterade. Denna pamflett är säker ligen blott en jeu dsprit af en fransk litte. ratör, som handlar helt och hållet af egen impuls och kejsaren har troligen ingenting med den. samma att göra. Saken är dock värd behjertande, såsom ett bevis på det feberaktiga tillstånd, hvari franske kejsaren lyckats försätta Europa. Det kan smickra Napoleons fåfänga, men skall ej öka hans folks välstånd eller hans dynastis fasthet.