och qvadriljen måste på allmän begäran dansas ännu en gång. NG Kl. 2 på morgonen lyftades förhänget mellan de båda pelar-raderna till trädgårdskorridoren, och med detsamma framställde sig en syn så praktfull, att knappast någon torde gjort sig en inbillning om något dylikt. Det var matsalen, hvilken hittills ej varit öppen för gästerna. Korridoren forde till de gallerier, hvilka sträckte sig å ömse sidor af salen. I den längst bort belägna delen var sceneriet just anlagdt på att frappera genom afståndet; i förgrunden kastade en springkälla sina kaskader och en elektrisk belysning var så placerad, att vattenstrålarne hade utseende af stelnadt silfver. Scenen var ytterst hänförande och påminde lifligt om sagorna i tusen och en natt. I salens midt prunkade på en dyrbar matta 20 st. dukade bord, öfverlastade med silfver och kristall och en souper af utsöktaste slag. De serverande utgjordes endast af pager, klädda på det dyrbaraste i drägter af silke och sammet från 16-de århundradet. En utvald orkester spelade under serveringen. Kejsaren tog plats vid ett af borden, men atftog ej sin mask, äfven då han intog förfriskningar. På hans ena sida satt gretvinnan de Morny och på den andra gretvinnan Wäalewska. Så snart en afdelning hade intagit souper, följde genast en annan, till dess alla de talrika gästerna hade spisat. Derefter vidtog åter dansen, hvilken ej slutade förr än kl. 6 på morgonen. En praktfullare tillställning än denna vet man sig ej hafva upplefvat. Inga kostnader voro heller sparade hvarken af gästerua eller värdarne. Man antager att densamma kostat 400,000 fres redan innan någon gäst beträdde lokalen. Rikedomen af diamanter var beundransvärd och kostymerna voro högst utmärkta för sin historiska trohet. Bland de senare lgundrades isynnerhet dem, som buros af 3 engelska officerare: kapten Lumley såsom Earlen af Essex, öfverste Burnaby såsom Gustaf II Adolf och kapten Maxse såson Frans L