Kröning Kröningen. Vi meddela här nedan, efter Stockholmstidningarne, följande redogörelse för kröningshögtidligheterna i hufvudstaden. Hela hufvudstadens befolkning, för tillfället förstärkt med ett eller annat tiotusental resande, hade sedan tidigt på morgonen varit i rörelse för att åskåda kröningshögtidligheterna. Redan kl. 5 på morgonen sågos talrika skaror tåga ned mot trakten kring kongl. slottet och den väg processionen skulle framgå, för att taga i besittning de goda platser , som Lejonbacken, barriererna vid yttre borgen, m. tl. ställen erbjödo utan annan betalning än några timmars tålig väntan. Framemot kl. 8 ökade sig lifligheten och gatorna började hvimla af uniformerade herrar, som begålvo sig till sina samlingslokaler, och af damer i de elegantaste toiletter, som gingo att intaga sina platser i kyrkan, i fönster längs processionens väg eller på de läktare, som till stort antal blifvit uppförda. Tre sådana hade blifvit uppförda vid Slottsbacken med platser för närmare 3,000 personer, 1 täckt läktare framför Gustaf III:s staty med 1,800 platser, tvenne läktare, en på norra och en på södra sidan om Logårdstrappan med omkring 1,500 platser, 1 läktare vid kanslihuset med 1,000 platser, och 1 mindre läktare vid ingången till Storkyrkan med platser för 68 personer, eller för tillsammans 7.368 personer. På Bazarens tak och en af rådstugans flyglar voro äfven platser beredda för åskådare. Omkring kl. 7, 9 uppmarscherade med klingande spel de trupper, som skulle formera haj längs processionens väg. I slottshvalfvet och närmast kongl. slottet uppställdes Svea lifgarde. Derefter följde norska skarpskyttekompaniet. Vidare lifregementets grenadierer, hvilkas linier sträckte sig utföre Slottsbacken; dernäst sappörkompaniet; lifgardet till häst och den vid Drottningholm förlagda exercissqvadronen af Uplands dragoner utmed Logården; vidare Uplands och Westmanlands regementen förbi Lejonbacken; Södermanlands regemente, på Mynttorget, längs Myntgatan till Riddarhustorget, der kanonigrerna voro uppställda; i Storkyrkobrinken stodo flottans manskap och Svea artilleri, samt slutligen andra gardet, hvars leder sträckte sig ända till Storkyrkans vestra ingång. Omkring kl. 9, då i hufvudstadens kyrkor ringdes andra gången (första ringningen egde rum redan kl. 8), hade samtliga trupper intagit sina ställningar. Från denna tid erbjöd hela den trakt, genom hvilken processionen skulle framgå, en särdeles lysande anblick. I alla fönster högtidsklädda damer, på alla läktare ett brokigt hvimmel af lysande toiletter och på ömse sidor om truppernas linie en ofantlig böljande menniskomassa, som i hvarje ögonblick tillväxte. Kröningsdagens morgon hade ingått med klar himmel och en, jemförelsevis till årstiden, temligen mild temperatur. Fram på f. m. uppstego emellertid spridda molnmassor, åtföljda af häftiga och ganska kalla vindstötar, troligen ganska besvärande för dem, som under timmar sutto väntande på läktare och i öppna fönster, men framför allt för dem, som deltogo i processionen i blotta frackar. Kl. !, 10 begåfvo sig rikets ständer i procession från sina samlingsrum upp till kongl. slottet, och omkring kl. , till 11 börjades den tredje ringningen, samtidigt hvarmel processionen satte sig irörelse från kongl. slottet. Anblicken af det hela var mycket ståtlig. De kongl. drabanterna, med uniformer å la Carl XII (den ena afdelningen i blå vapenrockar med gula uppslag och bälten, den andra afdelningen i kyller och harnesk) sågo martialiska och hurtiga ut. Denna senare afdelning af drabantkorpsen red närmast framför konun