svärjningar ! mumlade röde Ralph och drog honom i rocken. — Ert offer har undsluppit er! utropade Zara med en ton af blandad triumf och förtviflan. Hans bjerta och själ njuta nu båda lugn. Kom ej hit; må ingen annans hand än min röra hans stoft. — En läkare! låt oss skicka efter en läkare! sade länsmannen. — Eller snarare öfverste Butler! tillade dödgräfvaren. — Dårar! inföll ayahn; sök förr att åter fästa den afbrutna blomman vid den stjelk, som bar henne! Miran har undgått edra lagar, eder rättvisa! Hans fiender skola ej njuta den tillfredsställelsen, att få se skam och vanära hopa sig öfver ättlingen till en lång och lysande rad af furstar. Han är redan kall, kall som mitt eget hjerta! Öfverhopad af smärta, satte hinduiskan sig på fängelsegolfvet, och började med en mors ömhet sträcka ut sitt fosterbarns redan stelnande lemmar. Ett stolt leende hade i dödsminuten krusat Mirans halföppnade läppar, som om hans sista tanke, hans sista känsla snarare varit en känsla af triumf än af nederlag. — Låt oss lemna henne! sade Joe med nedslagen ton; hon kan icke rymma från oss. Hans kamrater voro allt för mycket förvir