VV VV tÖ VÄ Her — Intet för mig. — Det är snart dager! sade Joe Beans, som började bli orolig öfver det långa samtalet. Det är tid på att ni skiljas åt. Zara betraktade honom med en så hatfull blick, att den hederlige gossen började ofrivilligt darra. Hon såg sig omkring, som om hon hopfats finna någon utväg, att undslippa den förfärliga ytterlighet, på hvilken hon dock gjort sig beredd. -— Är detta ert mod? sade Miran lugnt. — Farväl! utbrast hon och öppnade sina armar, för att emottaga honom, farväl, men icke för alltid! Min själ skall lyfta sin vinge med din! Den tillgifna qvinnan tryckte honom ett enda ögonblick mot sitt bröst, derpå gjorde hon med sin nagel en lindrig rispa i hans hals, straxt under örat. — De omfamna hvarandra länge! anmärkte röde Ralph. — Jag är i ordning, sade ayahn; men er fånge har undkommit er. — Undkommit ? -Ja, han är död! Hon öppnade sina armar och Miran-Hafaz lik gled sakta ned till hennes fötter. — Hvad vill detta säga? frågade Joe förskräckt. — Jag sade er ju, att hon gjorde sinabe