Från Norge berättas, att då ångfartyget Lindesnes skulle afgå med kröningsdeputationen ombord från Kristiania d. 24:de, steg deputationens ordförande, professor Schweigaard, upp på hjulhuset och tilltalade den talrikt församlade menniskomassan med följande ord: Kära vänner och landsmän! Jag vill härmed säga er ett kort farväl, hvari dock blandar sig naturligtvis något vemod; vi vilja 1cke att någon annan känsla blandar sig deri. Vi draga till vår konung — vår konung, som vill oss väl, som. är oss huld, till vår konung, som vi alla älska Vi draga bort till svenskarne, som skola vara våra bröder och vänner. Svenskarne äro våra bröder! Vi ha nu snart i femtio år lefvat tillsammans med dem. Detta samlif har varit lyckligt — icke sannt? (Jo, jo! ljöd det ur allas mun). De första femtio åren voro de svåraste. Framtiden skall blifva lättare. Hvad som skett är en följd at bittra minnen och missförstånd, hvilka måste komma i dagen, för att öfvervinnas, och nu till en del äro uttalade, och dertföre äfven skola forsvinna. I den säkra förhoppningen härom utbringar jag ett lefve för konungen och föreningen! Detta lefve upprepades i ett niofaldigt hurra från ångfartyget och menniskomassan. Försnillning och uppbördsbrist börjar nu blifva ett stående tema bland skandalunderrättelserna från skilda orter. Så berättas nu från Falun att dervarande kassör 1 drätselkammaren, J. U. Ljusberg, blifvit häktad med anledning aft att revisorerna för 1858 års räkenskaper upptäckt att L., genom falska räkenskaper för berörde år, ondansnillat 1,100 rdr. Vid ransakning har han erkänt, att han på samma sätt handlat under flera år, så att balansen efter all sannolikhet) kommer att blifva rätt betydlig. Gaslysning i Ystad. Vid allmän rådstuga har man i Ystad beslutat, att ett gasverk skall anläggas derstädes. Dock skulle kostnaderna ej få gå till högre än 85,000 rdr; såvidt ske kunde skulle anläggningen vara färdig till instundande vinter; det hela anlägges för stadens räkning.