Härifrån klättrade vi längs klyftans ränd, tills vi uppnått tusentrådsvattenfallet. Här visade oss Kim-bau den gran, hvari vi, vår turistpligt likmätigt, måste haka oss fast för att kunna luta oss öfver randen till bråddjupet och se ner till dess botten. Vattenfallet är blott fyrahundra fot högt, men sedan floden kommit ur strömgölen ilar den i flera språng och afsatser lika många hundra fot nedåt dalen, innan den blir en stadig, ordentlig och hyfsad flod. Vi klättrade nedför branta, hala stigar genom barrskog och bambuskog ända till foten af vattenfallet och blefvo, då vi ännu voro på tretio stegs afstånd derifrån alldeles genomvåta af den ofantliga vattenmassans stänkning. Från denna punkt var utsigten högst storartad. Framför oss låg en glatt halfkretsformig klippvägg af fyra till fem hundra fots höjd, delad i tvenne hälfter af en hvit rand skummande vatten, och femhundrafot derunder låg den gröna dalen, i bakgrunden begränsad af en hög bergskedja. (Forts.) —LL— — ARA