General Lamoriciere, Öfverbefälhafvare öfver den påfliga armåeen. General Lamoriciere är född i Nante 1806 och härstammar från en gammal legiti mistisk familj, som utmärkt sig genom sin till gifvenhet för den äldre Bourbonska grenei och kämpat för den under kriget i La Vend6e År 1824 blef han elev i polytekniska skolan två år derefter ingick han vid applikations skolan i Metz och blef sekundlöjtnant vic artilleriet 1830. Samma år åtföljde han expe ditionen till Algier under marskalk Bourmont hvilken eröfrade staden d. 5 Juli blott trenne veckor före den revolution, som störtade Car X:s tron. Bourmont hade knappast erhålli marskalksstafven till belöning för sin bedrift förrän han fick underrättelse om sin herre: fall och sitt eget entledigande från befälet öf ver den afrikanska armeen. Det länder La moriciere till heder att, fastän han då nys: börjat sin krigarebana, han icke tvekade at betyga den störtade generalen sin aktning oaktadt detta hade kunnat skada hans utsig ter; han lär ha varit den ende, som följde honom till det fartyg, som skulle föra honon landsflykt. När hertigen af Orleans blifvi af deputerade kammaren förklarad för ko nung, togo många officerare afsked, och mar trodde att Lamoriciere skulle följa deras ex empel. Men hans kärlek för krigaryrket be segrade hans dynastiska sympatier, ifall har hade några, och han ådrog sig sin slägts ovilja genom att qvarstanna i den furste: jenst, som den ansåg för en usurpator. Dei var först efter tio års förlopp, då Lamoriciere redan förvärfvat sig ett stort namn, som hans slägtingar åter närmade sig honom. Afrika var en krigareskola, och blanc