mellan de åkerbruksoch industriidkande provinserna. De lifegnas antal inom hela riket anslås till omkring 23 millioner, och det lugn och tålamod, hvarmed detta folk motser atgörandets stund, måste i hvarje hänseende beundras, det må nu ha sin grund inationalkarakteren, vanans makt eller i förtroendet till kejsarens ord. Men andra förhållanden bidraga dock säkerligen jemväl härtill, isynnerhet den kommunala solidaritet, hvari bondeståndet lefver och som hjelper det att, lättare än andra folk skulle kunna det, bära träldomens ok. Åtskilliga af dessa kommuner hafva likväl sjelfve kuunat friköpa sig och sin jord. — Friheten skall naturligtvis förändra äfven dessa förhållanden och den personliga sjelfständigheten i allmänhet framkalla en upplösning af många föråldrade, för Ryssland egendomliga institutioner. Hvilken utveckliug och lyf:ning, alla dessa länder och deras 60 millioner innevånare skola få, låter ej lätt föreställa än mindre beräkna sig. Den frigifna pressen kämpar redan för planer, hvilka, om de realiseras, skola mångfaldiga Rysslands inre välstånd och styrka. Men om Kysslands politiska förhållanden skola på liknande sätt utveckla sig, det är en annan fråga. Vilkoren för dess ställning som stormakt, anskaffandet af medel dertill skola i alla hänseenden undergå förändringar, isynnerhet med afseende på armeen. Sedan Peter den 1:stes tid har den öfvervägande delen af statens inkomster och krafter åtgått till armåen och flottan, och på samma gång Ryssland efter hand vuxit i yttre omfång, ha äfven regeringens sträfvanden ökats, att kunna hålla en motsvarande krigsstyrka på benen, hvilken skulle åtminstone till sin yttre utstyrsel kunna ställas i jemnbredd med de andra europeiska stormakternas armeer och flottor. Det folk, som dertill behöfts, har till största delen bestått af lifegna, som utan regeringens särskilda kontroll leverats af adeln i proportion till det antal själar, hon egde. Dessa soldater erhöllo, sedan de tjenat, så länge de kunnat, med sitt afsked sin frihet, för att såsom till arbete odugliga invalider falla sina kommuner till last. Detta förhållande, som hvarken kunde tjena till att höja armeen eller befolkningen och hvilket redan Nikolaus ville förändra, skall nu aflösas af ett ordentligt konskriptionssystem, något som dock först efter lifegenskapens upphäfvande kan träda i verkställighet. Armeen har derföre under de sista fem åren blifvit ofullständigt supplerad och dess organisation måste med det nya rekrytsystemets införande ovilkorligen undergå stora förändringar, liksom den nya anda, som kommer att besjäla folket, äfven måste uppväcka en förändrad anda inom armeen. — Men när skall detta ske? När skola förberedelserna dertill vara slutade, och skall icke under tiden utbryta ett allmänt europeiskt krig, vid hvilket Ryssland icke kan foörblifva neutral åskådare? Eller skall Ryssland sjelf undergå sådana inre omhvälfningar, att det mäktiga, alltför stora riket, hvilket hopfogats genom oinskränkt envälde, delar sig i flera stater, allt efter frihetens och de olika folkkarakterernas fordringar? Det är dessa frågor som framtiden må besvara, men vid hvilka likväl redan nu måste fästas afseende och vigt, när det talas om Rysslands aktiva deltagande i de nuvarande och närmast förestående europeiska konflikterna.