alldenstund han redan för ett par månader sedan blifvit det, och jag återigen aldrig kunde hinna upp till titeln af justitieråd, kanske icke ens kammarråd. Han var visserligen kall och hon varm. — Nej, hon var bestämdt kall hon också, ty hon hade gifvit det bästa hon egde, sin ungdom, för att blifva justitierådinna. Men hon hade likväl gjort en uppoffring. Jag såg henne flere år derefter. Hon var nu statsrådinna och ännu vacker, men hon såg ut som om hon ledts vid i all sin tid, sedan jag sist såg henne. Jag deremot hade icke ens blifvit kammarråd, men jag hade roat mig, och min hustru hade jemväl roat sig. Vi hade njutit af vår ungdom, medan vi voro unga, och vi njuta ännu af lifvet. Det var min första kärlek Lyckligtvis för både läsaren och mig varade den endast helt kort.