hatar tillfölje af ett minne från sin barndon Bruden, å sin sida hatar honom, men har ett ord till svar eller invändning mot sin fa som Önskar detta giftermål. De bh förenade för att ett politiskt mål må kunna ernås: Cai Il Stuarts återinsättande på den med fadien blod fläckade tronen. Genast efter ceremo nien afreser den unge Worsley, brudgummer och begitver sig till Stuarts hår. Denna bli slagen och royalisterna måste fly. Den ung makan älskar emellertid sin man, likasom ho: förut hatat honom. Hon understödjer den be höfvande mannen med sitt eget mynt. Den ne är omedveten om att de komma från hen ne. Han skulle ej kunna fördraga en sådal skymt. Efter omvexlande scener och såva mre som yttre strider, lyckas dock slutliger den unga makan att gora sig älskad af ho nom, för hvilken hennes eget hjerta klappu så varmt. Och så slutas till allmän belåten het den spännande handlingen. — Om än detta drama till sin inre halt lemnar åtskilligt öt rigt att önska och ej gerna skulle kunna bestå en sträng nagelfarimg af kritiken, är dock dess yttre byggnad, dess skelett så att säga, så val hoptogud, att man måste med litfligt intresse folja styckets gång. Enligt den princip, som gor sig alltmera gällande hos våra dagars dramatici, hvilar dock en stor om ej den största uppgilten på skådespelaren eller skådespelerskan. Vi kunna såsom exempel framhålla ett par af samma förf:s egna stycken, der denna princip företett sig, neml. Hyrsan och Jane Eyre. Detta baserande af ett styckes framgång på vissa sceners eftektfulla utförande, på en hjeltes eller hjeltinnas onaturliga tortyrerande å själsmarternas sträckbänk, må vara ett fel, hvilket från estetisk synpunkt ej kan försvaras, men för vår tids publik är det likväl såsom man sager lagom. Vi behöfva något retande, stimulerande, för att ej tröttas; och, tyvärr, händer det så otta, att der våra fäder funno sin rikaste njutning, der tycka vi oss ha tråkigt, der gäspa vi. Härifrån må dock undanlagas våra storsta skalders mest kända alster, hvilka man ännu med intresse följer — om let än mången gång sker derföre att det skall så vara. Mme Birch-Pfeiffer känner sin tid och sin publik och hon serverar derföre anrättningarne — etter behag. Mil Forssman inlade ytterligare förtjenst om sitt spel genom sitt utförande af den unsa ladyns af Worsley-Hall roll. Den unglomliga, värma och känsla, som så mycket utmärka hennes spel, ha gjort henne tll pulikens gunstling. Hr Pettersson, såsom den inge Worsley, har i detta stycke haft en at ina bästa roler, och derföre äfven belönats ned publikens rättvisa bifall. Hr Österberg ar fåt: kungarne på sin lott, ett svårt slägte ww gifva en utmärkande prägel på scenen, synnerhet då de endast dragas fram på tilin, för att gifva reliet åt händelserna, styra em 1 historiens hjulspår och hänga ett granut amn på skylten. Vi sågo for litet at den ittsiönnige Carl II. MIl funnbom förde sig red värdighet och tillbörlig hållning. Allmänhetens bifall har högt, uttalats i il Forssmans och hr Petterssons imropningar. ——— ARR