Göteborg, d. 16 April 1860. Ole Bulls första konsert. En ovanlig och stor konstnjutning har blitvit allmänhe ten till del genuvom hr Ole Bulls besok här stådes. Också hade knappast hans ankomst hit blifvit bekant, förrän nästan alla platser: Nya Teatern på forhand antecknats till der emotsedda konserten. Denna egde rum i gå! afton — naturligtvis för fullt hus. Man hör emellanåt hurusom vid repetitionen till någon utmärkt konstnärs konsert orkestermedlemmarne nedlagt simma instrumen. ter, för att applådera. Det går på samma sät med kritiken. Inför det sanna geniet måste den nedlägga pennan och åtnöja sig med at deltaga i den allmänna hänryckningen. Och annat än bifall och hänryckning kan, ifråga om Ole Bulls spel, icke heller gerna ifrågakomma. Hans öfverlägsenhet, hvad virtuositeten beträffar, framfor andra hos oss förut hörda violinvirtuoser, är af den beskaffenhet, att all jemförelse måste upphöra. Sainton, Hauser, Leonard äro hvar för sig, ochi synnerhet den sistnämnde, högst aktmugsvärda konstnärer, men bredvid ett genie, såsom Ole Bull, förekomma de dock nästan som dimfigurer. Med en tillden högsta gradaf fulländning uppdritven teknik, förenar Ole Bull ett sjalfullt, poetiskt föredrag i, de sångbara melodierna och en gnistrande inspiration i de lekfulla motiverna. — Sådan har var för tjugu år sedan, — då ref. sist hörde honom —, sådan är han än i dag. Man lyssnar med rörelse till den enkla, vackra folkmelodien i hans Seterbesög och skrattar med honom vid de bizarra uppträdena i Carnevalen. Vemod och löje omvexlar med de vexlande stråkdra3en; tjusningen blir dock alltid densamma. Vid konserten i går afton utgjordes de af ir Bull föredragna nummer af en violin-konert af Paganini, bestående af ett allegro maeRA AEA RNE NEUE RE Rs RRENO ANDRE: Ke