derom och tillbjöd sig att sjelf dansa med mig. Den stackars flickan fick dansa så litet. Jag dansade med henne; jag skulle i detta ögonblick ha kunnat kyssa min värsta fiende. Då jag valsade förbi henne, uppfångade jag åter ett leende från hennes läppar, och — så var allt klappadt och klart, det vill säga, jag var så förälskad en ung man vid min ålder kan vara det, och jag var dessutom äfven säker på att min böjelse var besvarad. Då jag följande morgon vaknade i mitt lilla rum, föll min första blick på den sönderrifna handsken och den vissnade buketten, som låg på bordet bredvid min säng, och straxt stod min Elina Waller lifslefvande för min fantasi i sin baldrägt med blommor i håret och ett fladdrande band kring lifvet. Jag blef verkligen litet förbryllad af att se denna förtjusande balens drottning på mitt simpia vindsrum, som så litet harmonierade med henne. Mina tobakspipor hängde bakom henne, mina kläder lågo i oordning kringspridda på stolarne; städerskan hade ej kunnat få eld i kakelugnen, så att det kalla rummet var alldeles fullt med rök, och sjelf låg jag i min bädd. Denna skarpa kontrast gjorde mig litet underlig till mods. Skilnaden föreföll mig så ofantlig stor, men jag höll ju hennes hand i min, det vill säga, jag hade hennes handske i hand. Nästan hela tummen var bortrifven. Det var min trof6. (Forts.) RR nn nn rn Cr tr sr RENSA MR MAAS