en fremling honom huru högt kostnadsförslaget gick. Enligt byggmästarens beräkning, svarade han, till 352,000 rdr, men han har upptagit materialierna för lågt. Jag kommer alt ÖOtverstiga denna summa betydligt, men församlingens medlemmar skola icke draga i betänkande att fylla bristen, ty här i Amerika tro vi att man icke kan göra något bättre bruk af sitt kapital än då man använder det till Herrans tjenst. Detta är orsaken till det anmärkningsvärda faktum att i Förenta Staterna en kyrka kommer på 557 fria innevånare; der finnas för närvarande 36,221 kyrkor. Presterna äro också mycket väl lönade; i New-York variera deras inkomster mellan 10,000 och 18,000 rdr. En af dem, som är anställd vid den engelska kyrkan, har nära 25,000 rdr; dessutom har den frikostiga församlingen åtagit sig att bestå hans hästs foder och anslagit en lifränta åt hans hustru för den händelse att hon blir enka. Behötva presterna lugn och vederqvickelse, så intraftar det mycket ofta att de under ett halft års tid göra en resa i Europa och färdas genom Tyskland, Frankrike och Italien, under det att församlingen både bekostar resan och lönar den, som förestår embetet. Man beräknar att årligen minst btolf andeliga herdar begagna sig af denna förmån och nästan alla de öfriga taga sig sex veckors ledighet, för att göra en resa inom republikens område. Det måste dock erkännas att landtpresterna icke äro så väl lönade som stadspresterna, att de till och med stundom måste lida verklig nöd — ja, att deras församlingsmedlemmar på ett ganska indelikat sätt lemna dem det lilla de skola lifnära sig af. I detta land, der så många sekter finnas, har man förstått att väl akta sig för de faror, hvarmed den stora olikheten mellan de religiösa bekännelserna hota såväl herdarne som hjordarne. Evangeliska kyrkor af alla skiftningar lefva i frid och harmoni jemte hvarandra, och både prester och församlingar af mycket skilda riktningar hysa aktning och kärlek för hvarandra. Monsieur Grandpierre, andre pastor vid den reformerta kyrkan i Paris, bevistade tvenne Söndagar å rad gudstjensten i en independent kyrka i Boston. Den prest, som tjenstgjorde första Söndagen, var en prestbyterian af den gamla skolan och den, som predikade på den följande, representerade den nya skolan. Begge ville gifva församlingens själasörjare, som för att stärka sin vacklande helsa gjort en resa till Europa, ett tecken af sina broderliga tänkesätt. Man kan knappast tänka sig mera motsatta religiösa åsigter än independenternas och presbyterianernas, hvilka senare dessutom sönderfalla i tvenne klasser. Monsieur Grandpierre anför äfven ett annat bevis på den uppriktigai broderlighet, som herrskar mellan den kristna kyrkans sekter i de Förenta Staterna. Han ville bevista en missionsbönestund, som hans ka a Lr OR OO O OO TORINO, ÖN —— EE sv s-oe-o-e--6--—L6 LA 7 —