de förståndet, hvilket detta oaktadt ofta inom framtidsmusiken är allena styrande, så att fantasien måste taga den väg reflektionen föreskrifver den. Man säger oss, hvilka tankar och känslor deras konstverk skola ingifva, och all den njutning vi af dem hafva reducerar sig således till en, det förklarande programmet och musiken jemförande förståndsverksamhet. På detta sätt förlorar det musikaliska konstverket först riktigt sin frihet; då det söker att genombryta sina naturliga skrankor och tror sig hafva afkastat den hämmande formen, hemfaller det under det subjektiva godtycket, hvilket, för att ej blifva helt och hållet oförstådt, tager det förklarande ordet till hjelp. Programmusiken erinrar oss ovilkorligen om de gamla byzantinska bilderna från hvilkas munnar utstodo sedlar med inskrifter, som antydde hvilka personer bilderna föreställde.