1841 ånyo kom till väldet, blef Gladstone vi cepresident för handelskammaren, tillfölje hvar af han måste i Underhuset försvara regerin: gens politik. Han löste med stor skicklighe denna uppgift och förvärfvade sig i så hög grad Peels vänskap och bifall, att denne åt honom anförtrodde revisionen af 1842 års tariff. Han var premierministerns högra hand och ble! 1843 president för handelskammaren och medlem af kabinettet, nedlade likväl i Februari denna befattning, emedan hans dsigter ej ötverensstämde med hans kollegers. Men då regeringen ej ville umbära hans tjenster, uppdrog hon åt honom statssekreterareplatsen för kolonierna och Gladstone inträdde åter i kabinettet. I den stora frihandelsstriden, som staxt derpå blef utkämpad, höll Gladstone sig troget till Peel. Han trädde med honom ur ministeren i Juli 1846. Om han emellertid förlorat sitt representantskap för Newark inom parlamentet, så förskalffades han dock utmärkelsen, alt år 1847 utses till representant för Oxfords universitet. År 1850 företog Gladstone sig en resa till Italien och besökte Neapel. Då han här blifvit förvissad om, att regeringen fangslat eller landsförvisat en stor mängd liberala deputerade och med oerhörd grymhet förtor mot alla, som ej med kropp och själ förskrifvit sig till hennes fana, skref han till lord Aberdeen och anropade hans bistånd för det neapolitanska tvranniets olyckliga offer. Aberdeen svarade dock vägrande, och nu afsände Gladstone sin märkvärdiga och bekanta skritt till Palmerston, som skickade densamma till alla Englands gesandter på kontinenten, med uppmaning, att meddela den åt sina resp. hof. Skritten gjorde ofantligt uppseende och öfverattes snart på alla europeiska språk. Ännu en frukt af hans vistande i Italien var en öfversättning af Farinis berömda verk: History of the Roman state, som utkom i London i tre band. Gladstone har äfven andra gånger med lycka uppträdt som skriftställare. Redan år 1840 utgal han tvenne afhandlingar: The state in its relations with the church (staten i dess förhållande till kyrkan) och Church principles considered in their results (Kyrkans principer betraktade till deras följder), i hvilka han fordrade kyrkans fullkomliga afsöndrande från staten. 1848 utgaf han: Anmärkningar öfver den nya handelslagstiftningen. Gladstone skiljde sig år 1852 alldeles från Tories, hans hittillsvarande politiska vänner, i det han ej allenast vägrade, att ingå i den af grefve Derby bildade ministören, utan itven genom sin opposition vid alla möjliga illfällen förorsakade den nya ministeren obehagligheter och slutligen beredde dess fall. lord Aberdeens märkliga koalitionsministör nnehade han skattkanslersplatsen, hvilken han ifven skulle behålla 1855 under Palmerston, nen likväl afsade sig. Sedan dess satt han Underhuset på oppositionens bänkar, utan tt likväl i de flesta fall beröfva regeringen in röst. Tillochmed när Derby åter fattade tatsrodret, följde han samma grundsats, tills en nybildade ministören Palmerston— Russel ter inkallade honom till hans gamla plats som tatskansler (d. 18 Juni 1859). Hans verkamhet är sedan dess tillräckligt bekant.