derföre ut två tänder på mig och lemna honom i fred! och tårarne stodo bödeln i ögonen, men konungens vilja var starkare än tårarne och hvar åttonde dag buros tvenne barnatänder på en silfvertallrik in till konungen; han hade begärt dem, och han fick dem. De två tänderna, tänker jag, tog döden ut ur lifvets sparbank åt konung Ludvig den elfte.och gaf honom dem med på resan in i odödlighetslandet; de flyga som tvenne eldslågor framför honom, de lysa, de bränna, de bita honom, de oskyldiga barnatänderna! Ja, det är en vigtig resa, denna omnibusfärd på den stora flyttningsdagen, och när kommer den väl? — Det är just det allvarligaste deri, att man kan vänta omnibusen hvarje dag, hvarje timma, hvarje minut. Hvilken af våra tager då döden måntro ut ur sparbanken och gifver oss med på resan ? Ja, låt oss tänka derpå; den flyttningsdagen står icke i almanackan! A